Blir det någon Citybana?

Vågar man utbrista det fantastiska ordet äntligen? Kommer det nu äntligen bli en Citybana i Stockholm? Regeringens snabbutredare har som bekant lagt fram sin rapport där han förordar Citybanan som ska ge två nya spår till pendeltågtrafiken. Det tredje spåret ,som moderaterna har talat sig varma för, kommer inte att lösa de kapacitetsbroblem som redan finns idag och som kommer att finnas framöver.

Det var väl det vi visste. Herregud, frågan har utretts i 10 år så något förvånade blev vi när den nya alliansregeringen återigen skulle utreda Citybanans byggande. Men frågan är en liten knepig nöt för borgerligheten att knäcka eftersom de inte är överens sinsemellan. Dessutom finns det inom moderaterna lite olika uppfattningar. Det märkliga är att för bara ett år sedan så skällde centerpartisterna som bandhundar på dåvarande infrastrukturministern Ulrica Messing varför hon aldrig kom i gång med Citybanan. Hon ville ha en så tillförlitlig budget som möjligt innan första spadtaget skulle tas och det fick hon också. Projektet landade då på 13,7 miljarder varav statens del är drygt 9 miljarder. Resten är det tänkt att Stockholms stad och Stockholmsläns landsting ska stå för. De ska finansiera de två nya stationerna som ska byggas: City och Odenplan. Och det här är lite intressant faktiskt. Enligt Banverkets experter så har landstinget i Stockholm höjt ambitionsnivån, som det heter, på de här två stationerna jämfört med vad som var tänkt från början. En merkostnad på 4 miljarder. Det är pengar som inte vi i riksdagen kan besluta över utan den frågan äger Stockholms stad och deras landsting. Men borgarna anklagar oss sossar i riksdagen för att tillåta Citybaneprojektets kostnader att skena i väg. Detr är inte riktigt sanningen och det förvånar mig att inga journalister är och gräver lite mer kring de här uppgifterna.

På tal om journalister så slutar man aldrig upp att förvånas. Eftersom jag sitter i trafikutskottet och är vår taleskvinna i just frågan om Citybanan så ringde jag runt till ett antal olika tidningar, lokala radiostationer och Tvärsnytt och bad att få kommentera utredarens förslag. Det togs tacksamt emot från de allra flesta men inte från min egen ortstidning. Journalisten jag pratade med undrade lite yrvaket vad frågan handlade om. Lugnt och sakligt försökte jag lite kortfattat redogöra för huvuddragen. Jamen, undrar då denna journalist, berör det verkligen Sala? I det läget har man god lust att "läxa upp" denna lokala tidnings företrädare och påminna om att Sala faktiskt är en del av Sverige, att många Salabor reser med tåg till och från Stockholm och att många av de resenärerna i dag får uppleva ständiga förseningar. De förseningarna beror till största del på den spårbrist som råder. Men finkänslig som man är så svarade jag bara att Citybanan är en fråga som berör hela landet. Sedan hörde jag inget mer från ortens enda tidning som endast bevakar lokala nyheter, minsann. Jo, jo...

Gott slut och ett gott nytt får jag så här på årets sista timmar tillönska er alla. Nu tar vi nya friska tag år 2007.
Pia


mobilsignaler i tågkupén

  Hej!Att åka tåg har verkligen sina fördelar. Det är inte bara bra för miljön utan det är dessutom socialt och ibland rätt avkopplande. Du kan ganska snabbt få kontakt med en annan resenär om du känner dig lite pratsugen. Vill du bara luta dig tillbaka i den rätt hyfsade stolen så kan du göra det. Annars finns det möjlighet att plocka fram lilla datorn och jobba. Eller varför inte läsa några kapitel ur den där boken som annars aldrig hinner bli läst? Möjligheterna är många. Men, en liten irritation i sammanhanget är ändå alla dessa mobilsignaler som ljuder överallt. Från Bachs 5:e symfoni, ( du vet den där lite skräckinjagande babababaaaa, babababaaaaa) till någon käck liten barnbarnstrudilutt som morfar är såå stolt över. Men jag antar att det är liksom det läget man får gilla när man åker tåg i dag. Själv brukar jag sitta och fundera över om val av ringsignal avslöjar mobilägarens personlighet. En morgon satt jag i samma kupé som en kvinna i 60-års åldern, en medelålders herre, några killar runt 30 och ett antal yngre kvinnor. Så plötsligt brakar det loss. De skrällande tonerna från hårdrocksgruppen Heavy Metal (tror jag) anfaller oss alla i ett stigande crescendo. Okej, tänkte jag, säkert killen där borta runt 30. Men döm om min förvåning när kvinnan i 60-års åldern börjar famla i kappfickan efter mobilen. Till slut får hon tag i den, svarar och de öronbedövande tonerna tystnar. Oj då, tänkte jag, och nästan skämdes lite. Jag skulle aldrig kunnat koppla ihop hårdrockssignalen med den här lite äldre och propert klädda kvinnan. Det stämde liksom inte. Så här efteråt känns det rätt skönt att mina egna fördomar kom på skam. Det är ju fantastiskt härligt egentligen att kvinnor över 60 inte föredrar Avestaforsensbrus eller Drömmen om Elin. Nej, nu är det andra bullar som gäller - hårdrocksbullar. Go for it! _________________________________________________________________Stötfångare, fälgar och fjädring till salu http://motor.msn.se/   

Skratta eller gråta?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Inte nog med alla korkade förslag som den borgerliga regeringen klubbar igenom i kammaren, nu närmar sig diskussionen och argumentationen i kammaren lågvattennivån med stormsteg. Den politiska gamla kd-räven Mats Odell var så oförskämd mot en av våra härom veckan att han kallades in till talmannen för en  tillsägelse. Som plåster på såren ringer han upp sin kombattant och ber att få bjuda henne på kaffe. Herregud, vad tror han egentligen? Tror han att den gamla härskartekniken där han som pompös maktförkunnare gör allt vad som står i hans makt för att trycka ner, negligera och till sist förinta sin motståndare, tror han att det fortfarande är gångbart? Om inte det går hem så bjuder man på en kopp kaffe, hej å hå. Det är oförskämt, Mats Odell!

I torsdags på frågestunden var vi många som blev förvånade. En av våra ledamöter ställer i kammaren en fråga till ungdomsminstern, tillika integrations- och jämställdhetsmininstern Nyamko Sabuni. Frågan gällde vilka konsekvenser förslaget om att ta bort investeringsstödoch räntebidrag för bl a ungdoms-bostäder kommer att få och hur mininstern ser på det. Döm om vår förvåning när hon svarar att hon inte vet någonting om bostadpolitiken eftersom det inte är hennes område. Jag trodde i min enfald att samtliga statsråd var medvetna om de regeringsbeslut som läggs fram, men icke då.

Jag säger då bara Carl Bildt. Borde inte denna rutinerade politiker känna till vilka regler som gäller under en frågestund i Riksdagen? Som ett yrvaket barn vacklade han fram till talarstolen för att besvara en fråga. Han pratade och pratade och till sist fick talmannen påpeka att han bara hade en minut på sig i sin första svarsomgång.
- Jaha, svarar Bildt lite sådär allmänt disträ. Det hade jag ingen aning om. Inte vet jag vilka regler som gäller här.
Tro nu inte att det räcker med dessa exempel. Nej, det finns åtskilligt fler i Sveriges nya regering. Vad var det nu han sjöng Magnus Uggla - illa, jag mår illa...