pias blogg

Vågar man ta ordet nystart ur sin mun? Jo, visst vågar jag. Partiet står (återigen) inför en ny start med en ny partiledare -  Stefan Löfvén. Och det känns tryggt, hoppfullt och spännande.

Stefan har klart och tydligt deklarerat att fokus är på jobben och en skärpt näringslivspolitik. Vi behöver bli vassare, helt enkelt. Samarbete är a och o för att skapa framtidens jobb, och Stefans upparbetade kontakter och goda renommé inom näringslivet kan bana väg för många intressanta samarbetspartners framöver.


Satsningar på innovation, på forskning och utveckling av nya produkter och tjänster och på riskkapital är grundkonceptet som sedan behöver förädlas.

Vi vill att fler startar nya företag och att fler företag ges möjlighet att växa. Människor måste ständigt tillåtas att växa och rusta sig och då spelar utbildning och kompetensutveckling en nyckelroll.

Vår satsning på att fler ungdomar ska klara av sin gymnasieutbildning är en oerhört viktig pusselbit, likaså satsningen på fler högskoleplatser med högre kvalitet. Alla kan förvisso inte bli akademiker, men betydligt fler kan bli det.

Vi vill riva hindren och låta människor utveckla sin kraft, och med pragmatisk politik ska vi visa hur våra visioner och drömmar kan bygga ett starkare och rättvisare Sverige.

Pia

Ännu en praktikdag hos ännu fler vardagshjältar. Denna gången i köket på servicehuset Kaplanen.

Rose-Marie Axelsson leder arbetet med den äran. Hon kan allt.

Rose-Marie och Erina hann sätta ner rumpan en liten pyttestund.



Tack tjejer för en urtrevlig och lärorik dag.

Kram
Pia

Gänget från Jakobsbergsgårdens kök som tog så väl hand om mig. Riktigt flitiga lisor.

Min arbetskompis för dagen Siw Eriksson.



Här är Kerstin i full gång med att portionera sylt.



Vikarien Johanna ser till att fylla kantinerna med ärtsoppa. Men varför får hon fel lön?



Josefine fixar specialkosten.

Tack snälla ni för att ni tog emot mig in i er jobbvardag. Jag är så imponerad av att ni är så effektiva, samtidigt bekymrad över om ni tappar ännu en tjänst. Stå på er, tjejer, eller som vi brukar säga - upp til kamp!

Pia

Situationen för det svenska järnvägssystemet är alarmerande. Nu går det inte längre att skylla på isbildning och kyla – problemen finns oavsett årstid. Det går heller inte att ensidigt lägga skulden på SJ. Järnvägen är ett komplext system där verksamheterna måste samordnas för att det ska bli så bra som möjligt för oss resenärer.

Det stora grundproblemet är kapacitetsbristen. I stället för att ta itu med att det är fullt på spåren har regeringen ägnat sig åt att avreglera, bolagisera och privatisera trafikpolitiken. Man överlåter åt marknaden att lösa en av de viktigaste samhällsfunktionerna. Det är inte seriöst.

Trafikförseningarna för de som pendlar till arbetet i storstadsregionerna kostar samhället årligen 11 miljarder kronor. Hårdast drabbad är Stockholm. Om det inte genomförs omfattande satsningar kommer kostnaderna att öka ännu mer, och det i sin tur kan leda till begränsade tillväxtmöjligheter.

eringens utredare gör bedömningen att det kommer att behövas totalt 63 miljarder kronor bara för att täcka behovet av reinvesteringar och underhåll de kommande 10 åren. Utöver det tillkommer kostnader för kapacitetshöjande objekt för att komma tillrätta med de stora flaskhalsarna.

Men regeringen gör precis tvärtom och halverar nyinvesteringarna jämfört med föregående mandatperiod.

Redan i våras presenterade vi socialdemokrater tillsammans med V och Mp ett förslag om att satsa ytterligare 101 miljarder till järnvägar och övrig kollektivtrafik fram till år 2021. I förslaget ryms även satsningar på höghastighetsbanor som vi föreslår ska lånefinansieras eftersom det handlar om investeringar av strategisk karaktär för framtiden.

Vi kommer inför höstens budgetarbete följa upp våra förslag och göra avstämningar mot det arbete som pågår om att fördubbla kollektivtrafiken till år 2020, där investeringar av nya järnvägsbanor och satsningar på drift och underhåll är avgörande kuggar.

Det behövs även en skyndsam översyn av hur järnvägsunderhållet organiseras. Vi menar att det finns skäl att återföra underhållet till Trafikverket. De extrema kraven på samordning med spårhållaren, d v s Trafikverket,  gör att det finns klara fördelar med att bedriva verksamheten i egen regi.

Det kan bli en intressant politisk höst.

Pia

För första gången i min politiska karriär har jag deltagit i Almedalsveckan. Jo då, jag har fått förfrågningar tidigare men har valt att konsekvent tacka nej. Varför umgås med i princip samma människor som jag politiskt träffar ganska ofta ändå? Var finns väljarna? Når Almedalsbudskapen fram genom det gigantiska mediebruset med mindre än att man måste bränna pengar eller sexchatta?

I år föll jag dock till föga. Lite nyfiken var jag trots allt och redan tidigt i våras ramlade ett antal erbjudanden in om att delta i paneldebatter, allt från järnvägar till skatte-utjämningsförslaget.

När det stod klart för mig att över 1 400 olika seminarier anordnades tänkte jag i mitt stilla sinne att det knappast går att få besökare till alla dessa. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att så inte var fallet. Många seminarier var så knökfulla att folk fick vända i dörren.  

Till och med de debatter som jag själv deltog i var välbesökta.

Debattstämningen blev annorlunda. Mer uppsluppen, lagom kryddig och bitvis ganska underhållande.

Men visst är det mycket cirkus, och de som har krattat denna välansade manege är inga mindre än alla dessa arma PR-moguler, som för bara för något tag sedan själva satt mitt i politikens hetluft. Då var det makt, nu är det mingel.

Och så var det då detta med att synas. Den mest lästa avisan under denna vecka var garanterat Expressens dagliga vimmelbilaga där kända företagare, politiker, TV-journalister och artister som på bästa festprissehumör visar upp sina glada nunor från baren på Donners brunn.

Syns du inte finns du inte, stämmer verkligen det? Jag litar mer på filosofen Descartes som sa:

”Cogito, ergo sum.” Jag tänker, alltså finns jag.  Räcker bra för mig.

Pia

Vi kan gå en mycket spännande politisk höst tillmötes. Det femte jobbskatteavdraget, som regeringen har flaggat för, kanske inte alls blir verklighet. I Riksdagen finns nu en majoritet för ett förslag om att utvärdera de jobbskatteavdrag som redan är beslutade innan något nytt kan införas. Vi är många som är högst tveksamma till om ytterligare skatteavdrag kan ge fler jobb och en starkare arbetslinje.

Det här har väckt stor vrede hos alliansens företrädare i flera utskott, framför allt i skatteutskottet. Men reaktionen var väntad. En regering som satsar allt på ett kort utarmas om vinsten uteblir. Denna ensidiga, eller snudd på enfaldiga, politik kan nu komma att straffa sig.

För vad händer om det inte finns en riksdagsmajoritet för regeringens budgetproposition där ytterligare jobbskatteavdrag står i fokus? Ja, ett scenario är att Fredrik Reinfeldt går till talmannen med regeringens avskedsansökan. Om talmannen sedan inte lyckas hitta några lösningar som Riksdagen kan godta utlyses nyval.

Men frågan är om detta vore ett önskvärt läge och i sådana fall för vilka? För de mindre partierna som Kristdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet skulle utgången sannolikt kunna bli rätt besvärande. Skulle de klara 4 % -spärren? Tveksamt för Kd:s räkning.

Chansen att vi sossar tillsammans med v och mp skulle kunna få ta över styråran, hur stor skulle den vara? Svårt att svara på. Något strukturerat samarbete finns inte idag.

Viktigaste av allt - hur skulle svenska folket reagera om ett nyval blev verklighet? Något jubel skulle sannolikt inte utbryta och valdeltagandet skulle nog bli relativt lågt. Det såg vi både i Örebro och i Västra Götaland.

Däremot skulle vinsten för svenska folket kunna bli så mycket större om vi fick en regering som vågar se de problem och anta de utmaningar som vi står inför. Barnfattigdom, ökade klyftor, kunskapslyft, grön miljöteknik, nya jobb och nya drömmar.

Det kanske är dags för nya allianser att ta vid…

Pia

Nationaldag. När ska vi svenskar lära oss att fira som norrmännen? Aldrig, skulle jag vilja säga, och varför skulle vi det förresten? Vad är där att fira? Jo, Gustav Vasas konungakröning den 6e juni år 1523 som innebar att vi blev en självständig stat. Och så vasaloppet, förstås. Tack så mycket för det, bäste herr Vasa.

Hur kan då Carl XVI Gustaf på bästa sätt förvalta och utveckla Gustav Vasas pund? Under devisen ”För Sverige – i tiden” har denne monark klamrat sig fast vid tronen sedan 1973. Frågan är vad han har lyckats åstadkomma under denna ganska ansenliga tid?

Jag vet, han har ingen makt, men det utesluter inte engagemang och vilja till att ta Sverige in i nya moderna tider. Älgjakt i all ära, men jag är alldeles övertygad om att det finns många andra intressanta och mer framåtsyftande utmaningar för en kung att sätta tänderna i.

I stället har han fått ägna veckan åt att prata nattklubbsbesök som han förmodligen inte har besökt, men riktigt säker är han inte. Att kräva att kungen ska ha koll på alla sina besök är väl ändå att begära för mycket. Och lättklädda damer finns det ju överallt.

Sant eller inte – det får vi nog aldrig veta. Undrar om Gustav Vasa vänder sig i sin grav…?

Pia

Sänkt skatt. Det tycks vara regeringens universala lösning på all världens problem.


Ingick i en paneldebatt i Radio Västmanland idag tillsammans med en moderat och en folkpartist. Temat var varför inkomstskillnaderna har ökat så lavinartat de senaste 10 åren mellan Hamre och Råby i Västerås.


Moderaterna verkar egentligen inte tro på dessa uppgifter, men när reportern ändå tvingar fram ett svar om vad regeringen tänker göra så heter det: fler jobbskatteavdrag.

Det som till stor del har orsakat problemen är nu uppenbarligen också lösningen på desamma. Ofattbart. I Råby är arbetslösheten hög och den försämrade arbetslöshetsförsäkringen har naturligtvis påverkat inkomsterna. Hur märkligt det än låter så finansierar delvis de försämrade trygghetsförsäkringarna jobbskatteavdragen.
Att ta från de fattiga…

Men regeringen fortsätter sin mission om ytterligare jobbskatteavdrag. I höst kommer man att lägga fram avdrag nr 5, och det kalaset kommer att kosta 15 mdr. Lika mycket som att avskaffa barnfattigdomen, enligt vissa källor. Politik är som bekant att välja.

Alltså, om du undrar hur regeringen ser på bostadspolitiken, på miljöfrågorna eller på sämre kunskapsnivåer i skolan så lovar jag dig att svaret blir: fler jobbskatteavdrag.

Och hur får vi fred på jorden…?

Pia

Första maj. En röd dag i dubbel bemärkelse. En stor och viktig dag. Vi behöver bli påminda om allt idogt arbete som har byggt den välfärd som vi idag skördar frukterna av. Inget är givet. Allt kräver hårt arbete och uppoffringar. Våra äldre vänner har gjort ett fantastiskt jobb för att vi och kommande generationer ska kunna få det ännu bättre. Är vi tacksamma nog?

 
När pensions-avin dimper ner i brevlådorna är läsningen dyster för väldigt många. Knappt hälften av lönen betalas ut som pension. Kan inte vara rimligt? Självklart måste vi se över pensionssystemet som i första hand tycks gagna de som har tumme med börsen och kan konsten att placera.

Är det på sådana tvivelaktiga boliner vi ska få en värdig pension? Är det börsens upp- eller nergång som ska avgöra om jag ska få en guldkantad tillvaro på ålderns höst eller inte?

Många av dagens pensionärer har det väldigt bra. Många har det väldigt dåligt. Klyftorna har ökat även här. Tänk om alla de pensionärer som de facto lever under existensminimum skulle ansöka om försörjningsstöd? Då skulle det bli kö utanför socialkontoren. Av kvinnor.

Bättre kan vi.

Pia

Kurragömma lever. Till min stora glädje såg jag barn som i går lekte kurragömma utanför hyreshusen på Åkra. Och roligt hade de. Kvittrande skratt studsade mellan husväggarna.

Kalla det fördomsfullt men jag trodde inte för en stund att den leken hade en chans i tider av fyrdimensionella dataspel. Men det kanske är just därför. En sund reaktion. De har kanske tröttnat på att sitta inne och leka med sina dataskärmarna dagarna i ända. De har kanske genomskådat vuxenbluffen med alla cyberdyberspejsade spel där inget är på riktigt. Såååå tröttsamt.

Kurragömma måste vara hundra gånger så roligt. Alla är på riktigt, alla pratar på riktigt, alla skrattar på riktigt och allt känns på riktigt.

Nostalgisk, tänker du nog. Ja, kanske det. Och det känns skönt att få vara det, att få minnas alla gånger som jag själv lekte kurragömma. Alla gatans ungar var med. Och roligt hade vi.

Lite senare kom Ryska Posten.

Pia

Sorgligt. Förfärligt sorgligt var det i går när Mona för sista gången ledde vårt möte i riksdagsgruppen. Vi visste men nu blev det på riktigt. En av våra absolut mest kompetenta politiker lämnar oss nu. För gott. Tårar trillade på mångas kinder.

Monas politiska gärning kommer inte att bli en parentes. Det vittnar inte minst alla de 6000 brev om som hon har fått sedan 2007. Några lästes upp. Oj, vilka intryck hon har gjort, vilken påverkan hon har haft. Mest rosor men också ris.

Mona Sahlin, en intelligent, skarp, inlyssnande och modern politiker med ett stort patos för rättvisa och jämlikhet. En kvinna som ser dem som inte alltid syns. En kvinna som lyssnar på dem som inte alltid hörs. En kvinna som vill förändra.

Mona Sahlin. Glöm henne aldrig. Aldrig.

Pia

Förhörde dottern på ett läxförhör häromdagen. Samhällsekonomi, sådant som i allra högsta grad ingår i mitt politiska uppdrag. Stolt konstaterade jag att hon kunde redogöra för en del knepiga begrepp som monopol, kartell, tull, marknadsekonomi och BNP.

Men det är en sak att rapa upp vad som står i boken och en helt annan att kunna förstå och sätta in begreppen i ett sammanhang. Klarar hon det? Hyfsat. Protektionism och frihandel låter sig inte förklaras sådär självklart enkelt, men faran med karteller insåg hon ganska snabbt.

En förklaring kan mycket väl vara att vi diskuterar mycket politik och samhällsfrågor här hemma. Men det jag är mest stolt över är att hon på alldeles egen hand kan finna kritik i vissa samhällsekonomiska frågor. – Tror verkligen USA att de kan få fler jobb genom att införa tullar mot vissa länder?

Lastgammal är jag inte så jag minns mycket väl hur man gjorde i åk 9 inför proven. Man läste in vad som stod i boken och lärde sig svaren utantill. Som tur var pratade jag och pappa en hel del politik hemma, och det gjorde att jag fick en fördjupad förståelse för hur samhället fungerade. Jag lärde mig också att våga ifrågasätta vissa s.k. läroboks-sanningar som allt för ofta är rätt verklighetsfrånvända och schematiska.

Det här vill jag att min dotter ska bära vidare. Läs och lär men räds aldrig att ifrågasätta sanningar utifrån ett verklighetsperspektiv.

Verkligheten överträffar som bekant dikten. Åtminstone rätt ofta.

Pia

Nu har de gjort sitt, partiets kriskommission. Rapporten är framlagd och nagelfaren av hugade journalister som i princip sågade den längs med fotknölarna. Tror väl knappast att de har läst igenom alla de 118 sidorna. Undantaget skulle möjligtvis kunna vara Lena Melin från Aftonbladet, som åtminstone ger sken av att veta det mesta.

Omstart för socialdemokratin är titeln på rapporten, inte nystart. En semantisk lek med ord, kan tyckas, men ambitionen från kommissionen har inte varit att skriva ett nytt partiprogram utan lyfta fram områden där vår politik behöver bli tydligare och mer trovärdig.

Ett sådant exempel är full sysselsättning. Vi lyckades inte nå dit under vår långa regeringstid. Nästan pinsamt eftersom full sysselsättning är portalen i vårt partiprogram och har alltid så varit. Vi har lyckats halvera arbetslösheten men inte nollställa den. Varför?

Frågan är komplex. För att eliminera arbetslöshet krävs långsiktig framförhållning, inte minst kring utbildning, forskning och innovation. Klara och tydliga spelregler som får gälla över tid.

Vi måste också i våra politiska beslut våga visa att vi menar allvar med en bra skola där lärarens roll är central. Lärarstatusen måste stärkas och lämplighetsprövning bör göras. En bra och trygg skolgång är det bästa bagage man kan få med sig på livets vidare färd.

Men kunskap är ofta en färskvara som vi alla behöver uppgradera. Möjlighet till förkovran eller omställning måste finnas även i vuxen ålder, för att bättre matchas med en arbetsmarknad i ständig förändring. Studielånesystemet måste sannolikt ses över.

Arbetslivets villkor är ett annat område som vi behöver lyfta fram. I dag är oavlönad övertid mer regel än undantag på många arbetsplatser. Stress och dålig arbetsmiljö har för många blivit vardagsmat. Det här är lite av en tickande bomb som få vill prata om men som vi beslutsfattare måste ta på största allvar.

Nu blickar vi framåt och hoppas på en bra kongress 25/3-27/3 där en ny modern partiledare ska väljas med mandat att skapa ett nytt modernt parti. Det här kommer att bli riktigt kul!

Pia

En skön lördag närmar sig kväll. Tog med dottern till grannstaden Västerås för att leta vårtecken i butikerna – och de fanns där. Hon hittade en bukett tröjor medan mamman fick nöja sig med ett par pocketböcker. Viveca Sten ” I grunden utan skuld” och Katarina Wennstam ”Smuts”.

Viveca Stens böcker har jag nog läst samtliga men inte Wennstams. Kan nog bli bra spänning några veckor framöver. Visserligen är min riksdagsvardag fylld med den varan, men vi är än så länge förskonade från de intriger och förvecklingar som utspelar sig i Sandhamn. Tack och lov.

Hann faktiskt med en vända i skidspåret vid Annedal. 5 km i skumt dagsljus som nästan hann bli mörker innan jag kom runt. Men hej och hå vad det gick undan. Lagom isiga spår som inte var så muntra att ta sig uppför men väldig roliga att åka utför. Var på vippen att vurpa men lyckades hålla mig på benen.

Nu väntar en trevlig middag i hemmets lugna vrå. I kaminen sprakar en skön eld som även Waltersson (katten) har lärt sig att uppskatta. Han hittar alltid den absolut varmaste fläcken på golvet som han snabbt lägger beslag på. Där ligger han sedan utfläkt som den värsta björnfäll.

Annars har dottern minsann informerat sin mor om vad 15-åringarna benämner som svenska 3. Politikerspråket.

Hon kanske skulle uppskatta en parlör...?

Pia

Då drar riksdagsarbetet i gång igen. I Stockholm. Tro nu inte att vi har varit lediga fram till nu, inte alls. Själv har jag jobbat en hel del, men arbetet har sett lite annorlunda ut.

Jag har till exempel hunnit med att i lugn och ro läsa in en ganska omfattande revisionsrapport om brister i järnvägsunderhållet. Det hör till ovanligheten att få tid till sådant. Vanligtvis hinner man med att läsa in sammanfattningarna och i bästa fall skumma igenom övriga textavsnitt.

Men det jag är mest stolt över är att jag har kunnat ägna en hel del tid åt att vara medmänniska. Propositioner och motioner i all ära, men när personer i min omgivning behöver hjälp för att överhuvud taget klara livhanken, ja då är valet ganska enkelt.

I morgon, onsdag, är det dags för den årliga partiledardebatten. Någon undrade lite spydigt vem som kommer att företräda oss. – Är Mona kvar?

Ja, det hoppas jag verkligen. Spöklikt tyst är det och det oroar mig. Mona är ju den som högt och ljudligt och med knivskarpa argument brukar kritisera regeringen för alla de orättvisor som de skapar. Kritiken får för guds skull inte tystna bara för att vi ska byta partiordförande.

Vi behöver dig, Mona. Du är fortfarande vår partiledare. Efter den sista helgen i mars får du tänka på annat.

Nu är det NU som gäller.

Pia

God fortsättning på er alla.

Nu lägger vi ett riktigt skitår bakom oss och blickar framåt mot nya spännande tider. Just nu kretsar väldigt mycket tankar och spekulationer kring vem som kommer att bli vår nya partiordförande, tillika statsminister år 2014. Jag förvånas över att många som aldrig skulle lägga en röst på oss, oavsett val av partiledare, är de som hörs mest just nu. Måhända räds de vad som komma skall, vad vet jag.

Men det är klart att flertalet människor både i och utanför vårt land följer denna process med stort intresse. Valberedningen är i full gång och i slutet av januari är det tänkt att en kravprofil ska ha utkristalliserats, utifrån de mängder av synpunkter och önskemål som kommer att strömma in.

Vilka är då de främsta egenskaper som vår kommande partiordförande bör ha? Spelar det någon roll om det är en man eller en kvinna? Hur viktigt är det att vara medial? Vilket förnyelsemandat är vi beredda att ge denna person och vad menar vi mer konkret med förnyelse? Ska vi ompröva allt eller är det en utveckling av tidigare ställningstaganden vi vill se?

Hur väl förankrad i partiet ska denna människa egentligen vara? Är det bara av godo i sådana fall? Kommer vi även fortsättningsvis våga framhäva våra ideologiska ståndpunkter eller är de passé?

Frågorna är i dagsläget betydligt fler än svaren, men de får inte förbli obesvarade. Jag vet att vår kriskommission just nu jobbar febrilt med den här typen av frågor och förhoppningsvis ska ett förslag till inriktningsdokument ligga på bordet den 25e mars, när vår extra kongress kommer att gå av stapeln.

Vem som kan axla denna tunga mantel av förväntningar vet jag inte, men jag vill gärna se en förtroendeingivande Jan Eliasson-typ, d v s någon som står stadigt med fötterna i vår ideologiska mylla och som ser tillväxt och solidaritet som det sammanhållande kittet. Jan Eliasson utstrålar dessutom glädje, värme, allvar och passion och detta berör människor.

Politik måste beröra och engagera, vara kött och blod. Politik måste leva och andas.

Pia