SJ, SJ, gamle vän...
Har du åkt en sådan där kromfärgad dubbeldäckare någon gång? Om inte så kan jag upplysa dig om att det är något trångt om utrymmet, i synnerhet om du har bagage. Men det verkar som att beställaren, d v s SJ, inte har tänkt på det. För att inte tala om barnvagnar. De får bara inte plats med mindre än att alla andra passagerare får krypa under eller hoppa över dem för att komma förbi. Men det mest pinsamma är väl ändå att toalettdörrarna rätt som det är kan åka upp. Det hände en äldre man från Västerås när han satt i godan ro och gjorde det han skulle. Helt plötsligt så åker dörrarna upp och där får denne man med byxorna i knävecken sitta till allmän beskådan. Uppfyller resenärernas önskemål, jo,jo...
Som om inte det vore nog så sattes den sista spiken i kistan för Sveriges tågtillverkning när Bombardier förlorade upphandlingen till just franska Alstoms. Fabriken i Kalmar lades ner och tillverkningen av Reginatågen försvann från Sverige. En stor och viktig industriepok gick i graven. Jag har vid minst ett par tillfällen frågat Jan Forsberg om varför SJ inte valde att köpa Reginatåget som har gått igenom alla barnsjukdomar som tåg kan drabbas av.
- Nej, Reginatågen uppfyller inte resenärernas önskemål. De franska tågen däremot är skräddarsydda efter kundernas krav.
Så har Jan Forsberg svarat mig alla gånger jag har frågat. Men nu är det annat ljud i skällan. Nu inser han misstaget, lite väl sent kan man ju tycka. Ännu fler förseningar och inställda avgångar är facit. Normalt brukar man ju lära av läxan, men inte SJ. Trots de enorma brister som Alstoms har uppvisat så har de fått uppdraget, i konkurrens med Bombardier, att leverera ett tjugotal Pågatåg till Skåne. Man slutar aldrig att förundras...
Länge leve Melodifestivalen!
Jag säger bara - vilken tur att Melodifestivalen finns. Detta underbara spektakel där proffs och glada amatörer möts i en sprakande smällkaramell. Glitter och glamor, kindpussar hitan och ditan och alla smaskiga löpsedlar. Inga hemligheter här inte. Musikaliskt är det väl ingen höjdare alla gånger, men vad spelar det för roll när vi får lär känna alla dessa vackra människor, alla intressanta artister med de häftiga kläderna och de hippa frisyrerna som vi andra bara drömmer om. Lite flärdfullt sådär.
Så länge jag kan minnas har jag suttit som klistrad framför TV-apparaten när Melodifestivalen har gått av stapeln. Och det fina med kråksången är att jag nästan alltid har bevistat programmet tillsammans med mina väninnor eller andra goda vänner. Och som vi har skrattat! Många underbara stunder som man inte glömmer i första taget. Min väninna Ulla har spelat in alla Melodifestivaler sedan 1982 och när vi känner för något riktigt kul så plockar vi fram det året när Siw Malmkvist deltog. (Var det 1989, tro?) Siwan är en fantastisk artist men som kanske inte lyckades fullt ut detta år. Förmodligen var det en koreograf som hade lagt sig i och tvingat på henne en del danssteg som hon inte riktigt behärskade. Det blev liksom lite tokigt där. Men jag och Ulla har i alla fall lärt oss dessa danssteg och vi brukar vid speciella tillfällen få visa upp våra konster för en utvald publik under stort jubel.
Min vana trogen slängde jag mig i TV-soffan i lördags för att avnjuta den första delfinalen i årets upplaga. Tack och lov för Anna Book för utan henne hade hela föreställningen fallit platt. Men så plötsligt ringer telefonen här hemma. – Jamen, hej! Det är Gunnel från Östersund. Du tittar väl på Melodifestivalen?
Wow. Här ringer min väninna som jag inte har träffat på säkert tio år och vill göra en koll. Precis som på den gamla goda tiden. Mycket skratt förstås innan vi till sist avlade våra "jurykritiska" omdömen. Juryn i Idol bleknar i jämförelse. Naturligtvis var vi rörande överens om allt - artisterna, kläderna och frisyrerna. Men mitt i allt detta rymdes också samtal om vardagen, vad-har-hänt-sedan-sist-vi-sågs-snack och en massa politik. Gunnel tyckte absolut att jag som ledamot i trafikutskottet borde göra en resa med Nabo-tåget som är ett samprojekt mellan Sverige och Norge och som har sin bas i Östersund. Jamen, självklart. Jag kommer Gunnel! Men inte än. Finalen i Globen först, du vet...