idrottslektioner för tjejer
Fick ett telefonsamtal häromdagen från en kollega på mitt naturbruksgymnasium i Sala. Han heter Kaj och är idrottslärare på skolan. Det blev mycket dittan och dattan för det var rätt länge sedan vi träffades men det mesta kretsade förstås kring eleverna. Jag känner mig faktiskt lite "off" nu eftersom mina sista elever tog examen i våras. De som går där nu känner jag inte igen. Känns lite märkligt efter alla dessa år, men så är det.
Jag blev något förvånad när Kaj berättade att en fjärdedel av alla elever som går i årskurs 3 på vår skola i bästa fall kommer att få ett IG eller i sämsta fall ett streck i slutbetyget i ämnet idrott. Vad beror det på? Hög frånvaro hos de flesta, enligt Kaj.Tycker eleverna verkligen att idrott är så tråkigt att man helt enkelt struntar i att vara med? Jag tror inte att det är där skon klämmer, det måste finnas andra anledningar. Det visar sig också att det mest är tjejer som struntar i idrotten. Jaha, och varför det då? Man vill helt enkelt inte visa upp sin helt normala kropp eftersom den inte ser ut som de där trådsmala typerna som Victoria Beckham och allt vad de nu heter. Eller så har man har inte haft råd att köpa de där hippa gympakläderna. Eller så säger man att "det där har jag aldrig gjort förut så därför kan jag inte göra det nu heller eftersom jag inte kan." Många tjejer är livrädda för att misslyckas i en värld där bara framgång räknas.
Och, vad gör man som lärare då? Ska man falla till föga och inte tvinga dessa unga damer att delta eller ska man försöka hitta andra vägar för att nå fram? Självklart måste nya vägar trampas upp för det är ju oerhört alarmerande när vi dessutom vet att de allra flesta, både tjejer och killar, behöver röra på sig ännu mer. Samtidigt höjs det röster för att utöka timantalet för ämnet idrott. Det är nog en klok tanke men det räcker inte. Vi når inte de tjejer som i dag avstår från idrotten genom att skapa fler idrottstimmar på schemat. Här behöver alla goda krafter samverka och nya förebilder tas fram för att få en ändring till stånd. Mindre undervisningsgrupper, stärka självförtroendet, ett större elevbestämmande och sist men inte minst - lägg prestationskraven åt sidan. Låt ämnet idrott i första hand få vara roligt! Då tror jag att fler tjejer kommer att gå på idrottslekitonerna och tycka att det är meningsfullt. Och det är dithän vi måste sträva.