pias blogg

I veckan gjorde jag en upptäckt som var skrämmande. Jag ringde upp en politisk sakkunnig på finansdepartementet och bad att få veta skälen till de skattehöjningar som bl.a. kontakt-personer och familjehem nu kommer att få. Den unga politiskt sakkunniga mannen förstod först inte min fråga. Jag ställde den ännu en gång .

- Ähhh, öhhh.... få se nu. Fanns det med i BP07? undrade han lite förstrött

BP07 är detsamma som budgetpropositionen år 2007 och visst fanns förslaget med där eftersom det i allra högsta grad är en budgetfråga.

- Jaha, okej, då ska vi se....Ähhh...du, vad var det nu du sa... kontaktpersoner...?

Jag försökte förklara för denne yngling att fr.o.m. nu så kommer ersättningen för de omkostnader man har som kontaktperson eller som god man att försämras rejält. De första femtusen kronorna man lägger ut på aktiviteter får man ingen ersättning för. Tidigare låg gränsen på tusen kronor. Det betyder att många biobesök, hockeymatcher eller fika-på-stan-stunder sannolikt kommer att minska i antal för en grupp människor som av olika skäl inte kan fixa det här på egen hand.

- Okej...vänta ska vi se...jag vet att jag har sett det där någonstans i BP:n...(blädder, blädder...)

Det är i sådana stunder man med rätta kan ställa sig frågan om inte en politisk sakkunnig bör vara mer påläst än så? Och borde inte också denne sakkunnige person rent av ha varit inblandad i de politiska diskussioner som den moderatstyrda regeringen har fört kring den här frågan och många andra budgetfrågor? ( Eller ännu värre, det kanske inte ens har förekommit några diskussioner...?) Lite försiktigt försökte jag påpeka det, varpå jag fick följande mycket tydliga svar:

- Jo, men nu vet jag. Skälet är ju som Anders Borg säger att den höjningen ska vara med och finansiera jobbavdragen. Och det är helt lugnt för Skatteverket har ju upptäckt en massa felaktiga avdrag så förslaget är nog bra.

Så anledningen till att de många människor som i dag gör en stor samhällsinsats för de allra svagaste i samhället får höjd skatt är att de ska betala skattelättnader för de välbeställda. MEN HALLÅ, alla politiskt sakkunniga på finansdepartementet och på alla andra departement också, ÄR DET VERKLIGEN RIMLIGT ATT GÖRA PÅ DETTA VISET?

Ska människor, som inte på egen hand har de redskap som krävs för att skapa sig en anständig social tillvaro, behöva betala notan för de redan välgödda i samhället? No way! Nu går skam på torra land och jag skäms å den borgerliga regeringens vägnar att ett sådant förslag överhuvud taget får läggas fram på Riksdagens bord. Att hänvisa till att Skatteverket skulle gilla det här beslutet är kvalificerat nonsens. Det är inte alls något stort bekymmer med felaktiga avdrag hävdar man där.

Tänk om det kunde komma en liten "pudel" även här? Tänk om finansminister Borg inför hela svenska folket kunde be om ursäkt för detta ogenomtänkta förslag som ingen vill kännas vid, tänk om han kunde säga att de gjorde en felbedömning? Men inte då. Det här ligger helt i linje med den högerinriktade ideologin; De som mycket har ska få mer och de som lite har får ännu mindre.

Är det val snart?

Pia

Tänk om det fanns ett enda svar, en enda lösning på saker och ting? Så enkelt det skulle vara.

Vi i trafikutskottet anordnade ett seminarium i veckan om forskning kring förnyelsebara bränslen. Så mycket har vi väl förstått vid det här laget att bensinen är på utdöende, i alla fall om vi vill göra något åt den klimatkris som vi faktiskt redan står inför. (Själva klimathotet kom för ett bra tag sedan). Och visst är det intressant att lyssna till professorer från Kungliga Tekniska Högskolan som ger oss de senaste vetenskapliga rönen kring denna problematik, för lite problematiskt är det allt med förnyelsebara bränslen. Men åsikter från intresse-organisationer som berörs är också viktiga att väga in.  

Själv har jag nog trott att etanolen ska kunna frälsa världen från ondo, men tji fick jag. Att framställa etanol av spannmål som vete och majs är inte långsiktigt hållbart om man ser det i ett globalt perspektiv, vilket vi måste göra mer och mer. Jordens yta som vi kan odla spannmål på är klart begränsad och då måste vi ta ställning till om grödorna ska gå till mat eller till bränsle. En stor del av jordens befolkning har varken mat eller vatten och då är valet glasklart för mig - mat till folket, förstås.

Däremot kan vi med gott samvete importera etanol från t ex Brasilien, hör och häpna, för den är odlad på sockerrör som är mycket mer yteffektivt som det heter. Men en varning måste ändå utfärdas - akta regnskogarna.

Vi har enligt forskarna passerat första generationens förnyelsebara bränslen som etanolen räknas till. När jag hör sånt blir jag nästan mörkrädd. Herregud, själv har jag knappt fattat att vi har gått in en första. Nu är det andra generationen som gäller, sägs det, och då går vi från stärkelsegrödorna (vete och majs) till cellulosaråvaror. Intressant inte minst för oss svenskar, för är det något vi har gått om så är det ju skog.

Men, denna så åtråvärda råvara finns det många intressen som konkurrerar om och det är ju inte bara att gå fram med ångvälten. Om vi dessutom återvinner vedråvaran på ett felaktigt sätt så kan delar av eko-systemet drabbas. I Piteå och Värnamo pågår det i alla fall ett par försöksprojekt kring förgasning av cellulosa och det ska bli intressant att se hur man lyckas där.

Naturligtvis blickar forskarna framåt för att finna den tredje generationens bränslen och då kommer det kretsa mycket kring el och väte tydligen. Det här finns redan i dag men inte tillräckligt utvecklade för att kunna tas i bruk i någon större skala. Tillräckligt effektfulla uppladdningsbara plug-in-batterier till våra bilar kommer att bli vardag så småningom, enligt vissa experter. Men det handlar till syvende och sist om att våra fordon måste vara så konstruerade att de klarar av de nya bränslekällorna.

- Ingen match. Det är redan fixat. Vi har tekniken om ni politiker bara bestämmer er för vad som gäller.

Detta sagt av representanter från organisationen Bil Sweden som ganska kaxigt sticker ut hakan i den här ödesmättade frågan. Jag gillar sånt, men hur sjutton ska vi kunna säga vad som kommer att gälla? Just nu är etanolen det bästa vi har, men snart byter vi det mot cellulosa som i sin tur får stå tillbaka för el- och vätedrivna bränslen.

Mitt råd till bilbranschen är flexibilitet. Finns inget annat råd att ge. Se till att skapa motorer som går att driva på olika typer av bränslen som kommer att variera med tiden. Detta från en förtappad ledamot som fortfarande kör sin bil på den förhatliga bensinen. Fy mig! Skärpning är dock på gång. . .

Pia

Kommer osökt att tänka på Anna Book och hennes schlagdänga "A B C " när jag hör skolminister Björklund lägga fram förslaget om fler betygssteg. Texten i refrängen börjar så här: "A B C, i mina tankar. D E F, mitt hjärta det bankar ..." Och det stämmer ju. Toppbetygen blir just A, B och C. Sedan dalar det med D, E och F och tacka för att hjärtat då börjar banka. Kommer man dessutom under F så blir det bara ett streck. Hugaliga!

Jag kan tänka mig att en och annan lite äldre och garvad medborgare ler lite mjuggt och tycker sig ha varit med om detta mer än en gång. Bokstäver har vi haft förr som sedan ersattes med siffror, vilka blev nuvarande bokstavskombinationer som nu förmodligen blir enskilda bokstäver igen. Cirkeln är sluten. Om det är bra eller inte är svårt att säga. Som lärare kan jag tycka att fler betygssteg är att föredra och jag vet att många elever delar min uppfattning.

Men frågan är hur mycket krut man ska lägga på konstruktioner av betygssystem så länge det finns elever som inte ens hittar fram till kunskapen? Det är ju där vi borde lägga vår kraft och energi, eller tror verkligen skolminister Björklund att allt kommer att ordna sig bara vi får en ny betygsskala? Jag blir irriterad över regeringens ensidiga och ibland så förenklade lösningar på de bekymmer som finns i skolan.

Ofta i debatterna får eleverna framstå som de största skurkarna när det inte fungerar som det ska i skolan. Men hur väl rustade är lärarna för att klara av att pedagogiskt leda under-visningen så att eleverna känner glädje och lust till att lära? Är verkligen alla lärare bra lärare? Det tror inte jag och just därför borde det vara självklart med kompetensutveckling, vare sig man som lärare vill eller inte. Det krävs så oändligt mycket mer av en undervisande pedagog i dag jämfört med för 10 - 20 år sedan. Kunskap är en färskvara som ständigt måste uppdateras och sättas in i nya sammanhang så att eleverna kan förstå sambanden. Då måste också inlärningsmetoderna få variera och det är här jag tror att vi kan göra mer.

Jag skulle vilja se en uppsjö av olika pedagogiska inriktningar på våra skolor där ingen är mer rätt än andra. Skapa bättre klimat för lärarna att våga välja nya vägar till kunskap och nya "klassrum", men för guds skull utvärdera det som görs så att vi vår en "bank" av metoder för skolvärlden att använda sig av.

Under mina år som svensklärare på naturbruksgymnasiet lärde jag mig massor av mina elever. Vi hittade ständigt nya "klassrum". Ibland var vi i skogen och läste Strindberg, ibland höll vi till i maskinhallen för att träna presentationsteknik. Andra gånger var vi i stallet för att låta eleverna på plats demonstrera sin skrivna instruktion. Resultaten blev ofta väldigt bra och en av anledningarna tror jag var att de kände sig lite tryggare i de rummen. I det vanliga klassrummet är det läraren som äger medan andra rum känns mer hemma för eleverna.

Jag måste bara få berätta om en elev som heter Oscar och som gick jordinriktningen. Han var, och är säkerligen fortfarande, en begåvad ung man, vilket han själv aldrig riktigt kunde förstå. Svenska var absolut inte hans favoritämne utan ett nödvändigt ont som han på många olika sätt försökte komma undan. Han ville hellre umgås med jordbruksmaskinerna. Men det gav sig inte bättre än att Oscar och hans klasskompisar ändå fick sätta sig ner tillsammans med mig och göra en grovplanering för ämnet Svenska B, som bl a omfattar de olika tidsepokerna.

Vi kom fram till att det nog kunde vara mer intressant att fördjupa sig kring några av epokerna i stället för att skumma igenom hela rasket. Romantiken utsågs som en, mest på grund av Frankensteins monster och annan skräcklitteratur som skrevs under den här tiden. Allt löpte på som det skulle ända till den dagen då klassen skulle skriva en romantisk dikt till någon utvald kvinna med hjälp av de uttryck som användes under den tiden. Då tog det bara tvärstopp. Alldeles för larvig uppgift för Oscar och de andra att ta sig an. Någon kvinna vägrade man bara skriva till. Men det kanske kunde gå att skriva till något annat som man höll kärt? Harven eller plogen? Högtryckstvätten? Traktorn eller skördetröskan?

Då gnistrade det till hos alla i klassen och med stor frenesi började de mest fantastiska poem ta form och jag minns speciellt Oscars. Det var banne mig den mest finstämda romantiska dikt jag någonsin läst. Om jag inte hade vetat innan att dikten var tillägnad hans älskade harv så skulle jag kunnat tro att den var skriven till hans stora kvinnliga kärlek. När Oscar ett år senare tog examen valde jag att läsa upp detta fantastiska poem inför lärarkollegiet. Flera satt och undrade vem som hade skrivit det, om det var Almqvist eller Tegnér. Det var ingen av de stora, det var bara Oscar. Mina kollegor bara gapade. Ingen hade ens kunnat ana att denne så blygsamma Oscar, som bara gillade jordbruksmaskiner, också kunde författa en dikt i klass med de stora poeterna.

Något för Björklund och hans regeringskamrater att betänka när man inte vill "tvinga" omotiverade elever att läsa
t ex Svenska B. Tänk vad vi kan gå miste om...

Pia

- Varför tänker regeringen sälja statens företag när svenska folket inte vill det? I mitt hemland kallas det politiskt självmord.

En mycket berättigad fråga från Jilena, som tillsammans med ett trettiotal SFI- studenter var på besök hos mig i Riksdagen förra veckan. Och hur svarar man på det? Jag sa som det var att regeringen inte vill att staten ska äga företag.

- Jamen, varför då? undrade Jilena. Förstår de inte att den svenska staten tjänar pengar varje år på de här företagen?

Nej, jag tror inte att regeringen vill förstå det. Förra året fick staten så mycket pengar från de här bolagen att det i princip betalade alla barn- och studiebidrag. Men regeringen tror uppenbarligen att vi ska tjäna mer på att sälja dem. Politiskt självmord? Ja, kanske det. En sak är då säker, kristdemokraterna behöver någonting helt annat än Mats Odell just nu om de vill sitta kvar i Sveriges Riksdag efter valet 2010. Odell står inte speciellt högt i kurs vare sig hos sina egna eller hos andra, så vitt jag förstår. Vi får väl se om han självmant tar sitt förnuft tillfånga eller om andra kommer att göra det åt honom.

Men visst är det pinsamt att finansmarknadsministern framhärdar så idogt med att genomföra de mest kontroversiella affärer som skådats i modern svensk historia. Värdet på de sex företag som regeringen vill sälja den närmaste tiden har minskat med 20 miljarder kronor bara på ett halvår. Då förstår alla, utom de som styr detta land, att det är en urusel affär.

Eftersom rationella och logiska argument inte biter på Odell och hans följe så är frågan vad vi kan göra för att förhindra en försäljning. Thomas Östros har då gjort allt vad han kan göra - han har ställt en mängd frågor både på längden och på tvären om varför försäljningen prompt ska genomföras. Svaret blir varje gång: goddag, yxskaft. Har du något tips om vad vi kan göra så hör av dig, och det brinner i knutarna för när företagen väl är sålda så är det inte mycket vi kan göra då. Sålt är sålt.

Och på tal om elände så säger jag bara järnvägar. Du vet, jag sitter ju i trafikutskottet och där är jag den från vårt parti som har hand om just området järnvägar. Tänk om infra-strukturminister Åsa Torstensson, c, någon gång kunde uttrycka någonting om vad hon vill med detta så viktiga transportslag. Men icke sa Nicke. Jag har aldrig någonsin hört hur hon vill utveckla järnvägstrafiken så att fler resenärer kan ta tåget i stället för bilen eller så att godstransporterna på järnväg blir fler. Inte en enda gång har statsrådet nämnt något om någon politisk vision på området. Tänk, jag trodde att det var varje ministers dröm att få sätta sin prägel utifrån sin politiska övertygelse på det område man är ytterst ansvarig för, men av det syns intet hos statsrådet Torstensson.

 I dagarna tre kommer vi sossar i trafikutskottet besöka några av våra norra landsdelar för att bl a lyssna på de behov av järnvägar man har där och se hur projektet Botniabanan fortskrider. Det ska bli riktigt spännande så nästa vecka kommer en rapport från Sundsvall, Örnsköldsvik och Umeå. Håll i hatten...

Pia