pias blogg

Tack gode gud för mobiltelefonen. Hur skulle vi klara oss utan den? Man är alltid lika tillgänglig oavsett var man befinner sig och kontakterna med omvärlden blir hur smidiga som helst. Men det finns onekligen några baksidor av myntet och i torsdags på tåget på väg till Västerås upptäckte jag en. I den knökfulla tågvagnen sitter jag och många andra och trängs med ett gäng moderater. Jag på väg till min distriktsstyrelse och de på väg till sin kommunkonferens i Örebro. Mobilsamtalen i vagnen var både många och högljudda.

Plötsligt ringer det i mobilen hos moderatkvinnan som sitter mitt emot mig.

- Ja, jag är på väg, sitter på tåget...Nej, nej, jag tänker ta sovmorgon. För tusingen, det är ju bara tråkiga Schlingan som ska prata, och han har man ju hört så många gånger förut. Samma gamla tjat om och om igen, du vet. Inget nytt direkt, nej precis, ha, ha, ha...Men festen blir nog kul.

Det var liksom lite svårt att undvika att lyssna på det här samtalet och det kändes lite pinsamt. Denna moderata kvinna verkade inte ha några som helst ambitioner att sänka rösten eller gå undan eller så, utan hon fortsatte glatt att prata vidare med sin partikamrat (som jag antar att det var) med samma höga röstläge.

Så nu fick jag och många med mig i tågvagnen veta att "Schlingan", eller Schlingman som han väl heter, är en riktig tjatig tråkmåns som inte har något nytt att komma med. Och det stämmer förvisso rätt bra med den bild jag hade av honom redan innan. Men det kan ju tyckas rätt osmakligt att basunera ut det i en tågvagn fylld med andra än bara moderater. Det gäller att hålla tand för tunga ibland - i synnerhet när man pratar i mobilen.

Och EU-val ska det bli, ett av de två glömda valen (det andra är kyrkovalet). Jag var i Vällingby och knackade dörr tillsammans med partikompisar i tisdags och många verkade nästan skämmas lite när vi frågade om de tänkte rösta. Man visste inte när i tid det var, man visste inte vilka frågor som var viktiga, spelar det egentligen någon roll om jag röstar och några sa att de verkligen hade tänkt sätta sig in i EU-frågorna men bara inte haft tid.

Allt det här känns igen. Jag tror inte att Vällingbyborna är unika i det avseendet. Fortfarande är det så att många människor i vårt land inte riktigt räknar in Sverige i EU, utan EU är Bryssel, Tyskland eller Frankrike. Deras frågor berör liksom inte oss, tror många. Men när man börjar förklara att Sveriges röst i EU betyder en hel del och att EU:s lagstiftning berör oss ännu mer så går det upp ett ljus för många.

Att det sedan spelar ännu större roll vilka partier och ideologier som styr i EU är oerhört viktigt för oss politiker att framföra gång på gång. Det röda eller det blåa Europa. Det är skillnad. Vi socialdemokrater sätter förstås jobben främst även i EU-valet. Det är rätt enkelt - alla de frågor vi tycker är viktiga att jobba för nationellt är lika angelägna att slåss för internationellt.

Fler jobb genom utbildning och forskning. Gröna jobb genom forskning och klimatsmart teknik. Bättre jobb där svenska löner och avtal ska gälla på svensk arbetsmarknad.

Visst går du väl och röstar 7 juni?

Pia

Och så kom då den dagen när hela Sverige skulle prisa och lovsjunga regeringens storsatsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förväntningarna var stora. Nu skulle det äntligen satsas. Ett lyft som skulle ta Sverige ur den värsta arbetslösheten på decennier. Men något måste ha gått snett. Ut kommer siffran 10.9 miljarder och många jublar och tänker att nu, nu har regeringen äntligen fått fingrarna ur och vågar satsa. Men si, det bidde knappt en tummetott.

Nästan hela denna miljardsatsning går åt till ökade kostnader för a-kassa och till ökade bidrag till dem som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin, och de blir bara fler och fler. Det var så sant, 780 miljoner går också till ökade kostnader för konkurser. Men, vart tog den stora satsningen på utbildning och praktik för arbetslösa vägen? Inte en enda krona finns anslaget. Har Anders Borg räknat så fel?

Jag kommer osökt att tänka på sagan om Kejsarens nya kläder. Ni vet han som gick genom folkhopen, stolt och rakryggad, iklädd som han trodde den vackraste skrud som någonsin hade beskådats. Så plötsligt utbrister en liten pojke: Men kejsaren är ju naken! Han har ju inga kläder på sig!

Men nu är läget alldeles för alarmerande för att komma dragandes med HC Andersens sagor. Nu måste regeringen ta sitt ansvar. Det är möjligt att de tycker att de har fullgjort sin uppgift, men vad tycker alla varslade och arbetslösa om det?

Vi sossar har lagt fram en mängd förslag för att rusta oss inför framtiden, för det är precis det vi måste göra. Utbildning är nyckeln till framgång och våra förslag skapar 50 000 nya utbildningsplatser. Det handlar om platser på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, Komvux och Yrkesvux,  KY-utbildningar och nya högskoleplatser.

Vi vill också satsa på spetskompetens för varslade inom t ex industriföretag för att skapa bättre möjligheter för personalen att få behålla sin anställning, samtidigt som industrins konkurrenskraft stärks när tiderna väl vänder.

Personalen inom skola, vård och omsorg behöver också vidareutbilda sig. Vi är beredda att ge statliga resurser till kommuner och landsting motsvarande 5000 utbildningsvikariat.

Men vi vill också investera i gröna jobb genom klimatanpassad upprustning av alla hyresrätter i miljonprogrammets områden, genom klimatanpassad upprustning av förskolor, skolor och äldreboenden och genom att bygga klimatsmarta bostäder.

De här förslagen skapar jobb och sysselsättning och de är fullt genomförbara, om regeringen bara vill. Om inte de här förslagen duger så har vi ännu fler. Som sagt, det är bara att säga till.

Pia

Jag säger det igen - hur länge till ska Littorin och hans vänner stå och se på när arbetslösheten bland unga ökar för var dag som går? Vi är näst sämst i EU med våra 25 %, bara Spanien är sämre. Nu går det inte längre att gömma sig bakom argumentet om den finansiella krisen, det är handlingskraft som gäller. Uppenbarligen har de flesta andra regeringar i Europa lyckats med det. Borde inte det mana till eftertanke, bäste herr Arbetsmarknadsminister?

I juni lämnar cirka 130 000 ungdomar gymnasieskolan. Det är den största årskullen på många år, i storlek jämförbar med fyrtiotalisterna.  Nittiotalisterna tar studenten mitt under en djup lågkonjunktur, när det är svårt även för dem med god utbildning och yrkeserfarenhet att få jobb. Särskilt svårt på arbetsmarknaden är det för unga utan slutbetyg från gymnasiet och unga med funktionsnedsättning.

Alla goda krafter i samhället måste nu mobiliseras. Att skapa möjligheter och en ljusare framtidsbild för dagens unga är en nyckel för att klara framtidens utmaningar. Vi vill erbjuda en politik som gör att de unga kan växa och utvecklas. Vi vill visa en modern väg in i framtiden.

* Sommarundervisning för studenter.

Den viktigaste orsaken till att ungdomar inte får jobb är bristande utbildning. Vi vill göra en särskild insats med sommarundervisning så att de som inte har grundläggande behörighet får möjlighet att läsa upp det, omedelbart, i sommar.

* Sommarjobb.

Ett sommarjobb ger praktik, erfarenhet av arbetslivet och nya kontakter. Vi vill att fler av dem som lämnar gymnasiet ska erbjudas sommarjobb. Vi vill därför tillskjuta 300 miljoner kronor i stimulans till de kommuner och landsting som ordnar sommarjobb.

* Möjlighet till längre praktik.

Idag får en ung person som har varit arbetslös länge göra praktik i maximalt tre månader. Den gränsen är för kort. Vi föreslår därför att regeln utökas till maximalt nio månader

* Fler utbildningsplatser på komvux, KY och högskola.

Trots att ungdomskullarna växer kraftigt under de kommande åren har regeringen minskat antalet studieplatser på både komvux och högskola. Vi vill kraftigt bygga ut både komvux, kvalificerad yrkesutbildning (KY) och högskola. Vi vill göra en långsiktig överenskommelse med några branscher som ser framtida brist på kompetens och utbildat folk.

* Traineeprogram i välfärden.

Behovet av nyrekryteringar i den offentliga sektorn inom de närmaste åren är stor, bland annat på grund av pensionsavgångar. Vi vill investera en miljard kronor i ett traineeprogram i välfärden. Det räcker till cirka 3 000 trainee-platser.

* Förstajobbet-avdrag.

 För de unga som är långtidsarbetslösa och som saknar de rätta kontakterna för att komma in på arbetsmarknaden vill vi investera i ett Förstajobbet-avdrag. En arbetsgivare som anställer en ung långtidsarbetslös får göra ett skatteavdrag på två tredjedelar av lönen, under maximalt tolv månader.

Så bäste herr Arbetsmarknadsminister, lägg prestigen åt sidan och ge våra 90-talister en chans att få en bra start i vuxenlivet. Om inte de här förslagen duger så har vi ännu fler. Säg bara till.

Det stavas förtroendekris och väljarnas dom är hård. Ett opinionsras på 9 procent är en tydlig signal om att människor är missnöjda. Orsaken till missnöjet går nog att härröra till bonusprogram och Wanja Lundby-Wedin, men det finns andra förklaringar också.

Om vi börjar med LO och Wanja så är jag förvånad över den moraliska flathet som LO-ledaren besitter. De må vara bolagskulturer och traditioner som betingar många av dessa pensionsmiljoner, och just därför måste LO:s högste företrädare ta avstånd.

LO måste våga göra klara och tydligare markeringar som stämmer överens med de intressen och den ideologi som man har att följa. Det måste gälla oavsett typ av bolagsstyrelse. Om inte LO gör det vem ska då göra det? Knappast Svenskt Näringslivs representanter. Eller är det så illa att LO:s ordförande inte längre kan känna av var gränserna går? Når inte medlemmarnas röster ända fram till borgen, eller vad? Varför är annars LO-medlemmarna så kritiska?

Nu har förvisso beslutet kommit att hon lämnar AMF, AFA och Aftonbladets styrelse. Klokt, men räcker det? Ja, det återstår att se. Ett stort bekymmer är att hennes tillkortakommanden spiller över på vårt parti. Wanja är ju en av arbetarrörelsens mäktigaste företrädare, och jag begriper inte hur hon ska klara av att prata om rättvisa för alla på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska klara av att hävda pensionärernas rätt till en anständig pension på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska kunna hävda låginkomsttagarnas intressen framför höginkomsttagarnas på ett trovärdigt sätt.

Men vi har mer än Wanja att oroa oss över. Vi måste bli vassare på att prata vår egen politik; hur vi vill råda bot på den 25 % -iga ungdomsarbetslösheten genom praktik och kunskapslyft, hur vi vill investera Sverige ur krisen genom att energieffektivisera hyresrätter inom miljonprogrammet och hur vi vill stärka välfärdens kärnverksamheter i kommuner och landsting för att undvika massuppsägningar. Det är vårt uppdrag, alla socialdemokraters uppdrag att göra. Prata socialdemokratisk politik med folk.

Vi kan svära ve och förbannelse över det eländiga ekonomiska läge vi befinner oss i, men det känner man redan till. Vi kan svära ve och förbannelse över den politik som moderaterna yvs så väldigt över, men det känner man redan till. Det man däremot inte känner till är vilka politiska lösningar som vi har, vad vilja socialdemokraterna?

Det är nu eller aldrig, känns det som. Jag väljer nu.

Pia