Blogg från en skurhink.
Men något märkligt och oförklarligt händer såhär dagarna före dopparedan. Jag kan uppenbarligen inte nöja mig med att bara torka av diskbänken som vanligt utan då griper den otäcka städmanin in. Om jag ändå ska torka av diskbänken är det lika bra att torka av kaklet, och när jag ändå har torkat av kaklet är det lika bra att torka av skåpluckorna, och när jag ändå har torkat skåpluckorna är det lika bra att skrubba dörrposter, och när jag ändå....
Ja, sådär håller jag på. Hur sjukt som helst. Men det går inte att stoppa. Min mamma är likadan. Vad är det man säger, mamma är lik sin mamma.
Och det är definitivt inte med någon glädje jag springer omkring med min hink och trasor, nej lite småförbannad är jag mest hela tiden. Jag tror att jag ska göra som min sambo, gå ut och skotta snö i stället och låta dammråttorna vara i fred.
Pia
Så var det Svensk Bilprovnings tur.
Häromdagen slogs vi återigen av häpnad i kammaren. De borgerliga riksdagsledamöterna skulle ännu en gång försöka övertyga oss andra om det förträffliga med att privatisera statliga myndigheter.
Den här gången gällde det Svensk Bilprovning. Men som vanligt lyser sakargumenten med sin frånvaro. I stället är det cirkelargumentet "det är bra att privatisera för att det är bra" som löper som en blå tråd genom alla debatter.
Svensk Bilprovnings kundnöjdhet ligger på 94 %. Jag tror att det bara är Apoteket som ligger högre. Trots det försöker de borgerliga göra gällande att det kan bli mycket mycket bättre om man släpper bilprovningsmarknaden fri.
Huvudargumentet sägs vara 700 fler arbetstillfällen. Alltså, en privatisering av bilprovningen kommer att kräva ytterligare 700 personer för att kunna utföra samma jobb som Svensk Bilprovning gör i dag. Hur effektivt är det på en skala?
Och dyrare kommer det att bli. I Finland fördubblades avgiften vid avregleringen. I dag betalar vi 300 kronor för en besiktning och fr o m 1 juli nästa år får vi alltså räkna med helt andra priser.
Det är ju inte så att vi kan välja att inte besikta bilen, det är något vi faktiskt är ålagda att göra. Och då har vi som bilägare inget val - det är bara vackert att betala.
Som sagt, är det inte val snart...
En pudel.
Så fick då till slut socialförsäkringsminister Husmark-Persson göra den nu så riksbekanta pudeln Verkligheten hann i kapp både henne och övriga i regeringen. Det förslag om stupstock i sjukförsäkringen som de borgerliga ledamöterna i Riksdagen applåderade i våras har visat sig överträffa dikten. - Inte var det så här vi hade tänkt, säger de nu en efter en.
Men statsminister Reinfeldt sa så sent som i förra veckan att det är svårt att tillfredsställa alla i en rehabiliteringsreform. Måhända är det så, men de som bäst behöver stöd och hjälp måste väl för bövelen också få det.
Hela vårt trygghetssystem bygger på att vi som är friska och kan jobba bidrar med mer än de som är sjuka och arbetsoförmögna. Det kallas solidaritet, något som regeringen inte ens tycks kunna stava till. Var finns empatin och förståelsen för människor i nöd, Fredrik Reinfeldt?
Nu kommer "personer med allvarlig sjukdom som kanske delvis kan jobba men vars hälsa förväntas förvärra" undantas från reglerna, enligt Husmark-Persson. Och vilka är det regeringen avser den här gången? Är det bröstcancerpatienter? Prostatacancerpatienter? Vad gäller för kvinnor med fibromyalgi eller för män med besvärande diskbråck? Vad gäller för whiplashskadade?
Det kanske är dags för regeringen Reinfeldt att plocka fram den där listan man skrev redan för ett par år sedan över vilka sjukdomar som inte skulle vara sjukersättningsgrundande. Att de flesta läkare skulle vilja ha ett och annat ord med i lagen tycks vara helt ointressant för en regering som vet bäst själv.
Är det inte val snart?
Pia