Men något märkligt och oförklarligt händer såhär dagarna före dopparedan. Jag kan uppenbarligen inte nöja mig med att bara torka av diskbänken som vanligt utan då griper den otäcka städmanin in. Om jag ändå ska torka av diskbänken är det lika bra att torka av kaklet, och när jag ändå har torkat av kaklet är det lika bra att torka av skåpluckorna, och när jag ändå har torkat skåpluckorna är det lika bra att skrubba dörrposter, och när jag ändå....
Ja, sådär håller jag på. Hur sjukt som helst. Men det går inte att stoppa. Min mamma är likadan. Vad är det man säger, mamma är lik sin mamma.
Och det är definitivt inte med någon glädje jag springer omkring med min hink och trasor, nej lite småförbannad är jag mest hela tiden. Jag tror att jag ska göra som min sambo, gå ut och skotta snö i stället och låta dammråttorna vara i fred.
Pia
0