pias blogg

Det är mycket SAAB nu. Av förklarliga skäl förstås. 15 000 jobb står på spel och hela Trollhättan håller andan. Hur kommer det att gå? Kommer SAAB att överleva? Jag hoppas att de kommer att överleva både krisen och Maud Olofsson, som banne mig inte gör saken lättare genom sitt agerande. Är hon näringsminister eller vad? Jag tvivlar.

Vad har hon gjort för att skapa möjligheter för svensk fordonsindustri att utvecklas? Inte ett skvatt. Vad har hon gjort för att stärka den svenska industrin inför framtidens utmaningar? Inte ett skvatt. Vad har hon gjort för att skapa alla de jobb som hon och hennes allierade partier lovade alla väljarna? Inte ett skvatt....Förlåt, nu ljuger jag. Hon har ju infört avdrag för hushållsnära tjänster, gubevars. Där hör ni ungdomar, det är alltså med nyklippta gräsmattor och skurade golv som vi ska stå oss rustade när de goda tiderna så småningom kommer. Halleluja!

Jamen, är det verkligen rätt att låta de svenska skattebetalarna stå för notan när det amerikanska GM inte klarar av att ta sitt ägaransvar? Problemet är att den svenska regeringen inte tar sitt ansvar nu när så många skattebetalare, som också är löntagare, har det som svårast. Visst, GM har uppenbarligen brustit i sitt ägaransvar under en lång rad av år, men det rättfärdigar inte den brutala passivitet som den svenska regeringen visar prov på. Dessutom gör man allt man kan för att svärta ner ryktet för företag som SAAB genom att tydligt och klart deklarera att man inte tror på dem.  Jag hörde Fredrik Reinfeldt häromdagen kommentera framtiden för SAAB, och han lät nästan lite föraktfull och raljerande.

- Om det verkligen finns någon som vill gå in med ägarkapital i ett bolag som SAAB, så varsågod. Svenska staten kommer definitivt inte att göra det.

Nej, jag tycker heller inte att svenska staten ska köpa upp SAAB, men regeringen borde göra allt vad som står i deras makt för att uppmuntra potentiella ägare att våga satsa. Det gör man inte om man vid varje tillfälle som ges baktalar SAAB och ytterst svensk fordonsindustri. Och regeringen måste ta sitt ansvar så att de 28 miljarderna i lånegaranti som vi i Riksdagen har beslutat om till fordonsindustrin också kommer till användning.

Man har nästan lust att dra Borg, Reinfeldt och Olofsson i svansen eller ruska om dem riktigt ordenligt för att de ska förstå allvaret. Regeringen gör svenska folket en björntjänst om man så hårdnackat vägrar att ens diskutera statens ansvar för svensk fordonsindustri. Det är inte bara de som jobbar i den direkta produktionen som berörs - det är betydligt många fler. Inte ens sjuksköterskor eller förskolelärare kommer undan nu när de värst drabbade kommunernas skatteintäkter kommer att minska dramatiskt.

Nu hävdar Maud Olofsson att skattepengarna i stället ska gå till just sjuksköterskor och förskolelärare, men var finns de pengarna då? När vi har föreslagit satsningar på 10 miljarder till skola, vård och omsorg har regeringen sagt blankt nej. Retoriken är en sak, Maud Olofsson, praktiken något helt annat.

Som jag har sagt så många gånger förut- byt regering.

Pia

Det damp ner ett intressant mail från Vera, Moa, Agnes, Manda och Jonas från Globala gymnasiet i Stockholm. Ett gäng gymnasieelever som har startat en kampanj för att förbättra och bygga ut Sveriges järnväg som de tycker håller en oacceptabelt låg standard. De anser att Sverige som är ett rikt I-land borde göra sitt bästa för att ta till åtgärder som leder till en mer hållbar utveckling. Tåg är det enda miljömässigt hållbara färdmedlet vid längre inrikesresor medan flyg är det färdmedel som har störst miljöpåverkan per kilometer av alla, skriver de vidare. "Vi vill ha lägre priser, bättre kvalitet och snabbare tåg snarast!"

Precis så tycker jag med, så snabbt som ögat skickade jag ett svar med en inbjudan hit till mig i Riksdagshuset för att prata vidare. Svaret lät inte dröja, i onsdags dök hela ligan upp. Över Seven-Elevens nybakade bullar avhandlade vi det mesta kring politiska ställningstaganden och beslut vad gäller tågtrafikens prioritet kontra övriga transportslag. Och det var imponerande kunskaper och slutsatser som visades upp. De här gymnasisterna har lärt sin läxa och förstått att lyssna in, noggrant analysera, väga argument för och emot och ta in kunskaper från flera källor. Och deras drivkraft är kampen för miljön och kampen för ett hållbart samhälle.

Vera och hennes kompisar hade mycket riktigt noterat att det är skillnader mellan de politiska partiernas viljor och ansträngningar. Annars brukar det allt för ofta heta " de där politikerna ...", som om vi vore en enda hopknådad klump som tycker precis lika. Så är inte fallet. Den borgerliga regeringen satsar mer på järnväg i retoriken men knappast i praktiken.

Det har i regleringsbreven gått ut direktiv om att minst 50 % av alla nya investeringsmiljarder ska tillfalla vägar. Inte så värst framåtsyftande om man vill öka tågtrafiken. Det må vara så att minister Torstensson har en annan uppfattning, men uppenbart är att hon inte har en chans mot Borg och de andra stora elefanterna på finansdepartementet som håller i både plånbok och ratt. De tycks göra sitt allra bästa för att bygga flera vägar i stället för nya järnvägar. Är det någon som blir förvånad...?

Ska bli väldigt intressant att se slutresultatet av Veras, Moas, Agnes, Mandas och Jonas projektarbete, som ytterst handlar om påverkan. De har redan skickat in debattartiklar till de stora drakarna, de har startat ett upprop på nätet för bättre och fler järnvägar, de kommer att ta kontakt med generaldirektörerna för Banverket och SJ och de ska också ta kontakt med näringsdepartementet för att uppvakta Åsa Torstensson i frågan. Jag säger bara: lycka till. Fortsätt gärna er påverkan även efter projektets slut. Nu hittar ni ju hit till Riksdagen...

För övigt kan jag bara meddela att jag har ägnat helgen åt längdskidåkning i ett strålande solsken. Fick även med min sambo ut i spåret men hans kondition har sett bättre dagar så jag kände mig som den värsta Charlotte Kalla när jag spurtade om honom redan i den första lilla uppförsbacken. Efter det hade han inte en suck. Kom i mål ca fem minuter före. Sedan var det tyst resten av den dagen...

Pia

Jag fick ett mail från en orolig man för några dagar sedan. Han är bekymrad över borgarnas övertag i medierna och hur lite vi syns. Han är rädd för att Mona inte är den rätta ledaren utan undrar vem som bäst kan axla Göran Perssons mantel.

Vad gäller Görans mantel så är den inhängd i garderoben vid det här laget och där bör den så förbli. Hans tid som partiledare är över och mycket av det han gjorde var bra, men definitivt inte allt. Det är lätt att glorifiera svunna tider och minnet blir gärna selektivt sådana gånger - man minns det man vill minnas. Nu är det andra tider och vårt parti har valt en helt annan ledare med ett helt annat ledarskap som är modernt och som kräver ett ansvarstagande från oss alla. Jag är säker på att Mona kommer att få den kredit hon förtjänar, men just nu är det tydligen mer intressant att kommentera hennes lugg och dialekt i stället för politiken. Det känns lite tråkigt.

När våra arbetsgrupper som vi har bildat tillsammans med v och mp börjar leverera så kan det möjligtvis skapa intresse även hos delar av journalistkåren. Men nu är det Reinfeldt som står högst i kurs och behandlas som om han vore den store Räddaren, den store Landsfadern. Det är banne mig häpnadsväckande. Han slipper stå till svars för allt elände som den här regeringen ställer till med. I stället skickar han fram Maud Olofsson att ta allt skit, och för varje gång hon visar sig i TV-rutan så tappar centern i opinionen.

Däremot är jag lika oroad som den mailande mannen över den politik som förs. Den får förödande konsekvenser för folk. Och inga extra satsningar till kommuner och landsting, vilket är helt obegripligt. Det är ju där välfärdskärnan sitter. De minskade skatteintäkterna börjar få effekt nu och mer än 1300 personer är varslade inom landstingssektorn så här långt.

I det läget är det tydligen mycket smartare att byta samtalsämne - till kärnkraft. Det är ju strålande. Tänk så bra. Då behöver regeringen inte tänka på vad som nu händer på våra förskolor, i våra grundskolor eller på våra servicehem. Det får vänta. En sak i taget. Nu ska vi först hylla kärnkraften. Och medierna är med. Alla springer på samma boll.

Men jag säger det igen - tack och lov för våra smarta gymnasieelever. Jag var på besök hos en Estet 2:a här i Sala i torsdags för att samtala kring politik. Jag blir lika upprymd varje gång. Den som kommer och påstår att dagens ungdom skiter i politik, ja den har fel. Det finns väldigt många som bryr sig väldigt mycket. Men de flesta vet inte riktigt hur politiken fungerar i praktiken och vad det innebär att vara förtroendevald. Där kan vi tillsammans med skolan göra en jätteinsats.

Tänk att få höra Matilda i talarstolen i fullmäktige? Eller Amanda och Alexandra? Jag lovar att alla skulle lyssna andäktigt. Men jag kan samtidigt tänka mig att vissa av oss som har varit med ett tag kan få det lite bekymmersamt, för de här tjejerna skulle sannolikt ställa krav på snabbare förändringar. Då kan man inte låta allt dras i långbänk. Tänk, vad vitaliserande det skulle kunna bli...

Pia

I morgon, torsdag 5/2 kl.8.00, kommer det att osa hett i RadioVästmanland. Då ska jag äntra Heta Stolen och bli grillad av "grillmästaren" Gunnar Eriksson. Det ska bli riktigt kul. Nu får jag äntligen tillfälle att berätta om vår socialdemokratiska politik. Ni minns att jag skrev i mitt förra inlägg om hur viktigt det är att opponera på den politik som förs i dag, men att det är minst lika angeläget att föra fram vår egen politik. Man vinner inga val enbart på att kritisera de andra - det går inte väljarna på, tack och lov.

Och gissa om vi har bra förslag? Massor. I fokus står självklart jobben, jobben och åter jobben. Vad sägs om 50 000 nya utbildningsplatser? Allt från gymnasiekompetens till spetsutbildning inom industrin till högskoleplatser. Vi måste rusta oss till de bättre tiderna. Då kommer vi att behöva all kompetens som går att få för att klara den knivskarpa globala konkurrensen. Den fixar vi inte med hjälp av subventionerade hushållsnära tjänster.

Sänkt arbetsgivaravgift för företag med ett par tre anställda. Jätteviktigt. Statliga pengar och stöd till de nya gröna jobben måste till. Våra miljöteknikföretag har växtvärk och behöver hjälp. Det är vi beredda att ge. Vi vill också höja både barnbidragen och studiebidragen.

Pensionärerna är det glömda folket i det borgerligt styrda Sverige. De får betala en straffskatt enbart på grund av att de är pensionärer. Något jobbavdrag får de inte se röken av trots att de flesta har slitit hårt i hela sitt liv. Det är skamligt, banne mig. Snacka om orättvisa! Så vill vi inte ha det. Vi vill som ett första steg ge alla pensionärer en sänkt skatt motsvarande 2 700 kronor per år. Vårt nästa steg blir att ta bort hela skatteskillnaden mellan löntagare och pensionärer.

Mer pengar till landstingen och kommunerna är ett måste för att trygga skolan, vården och omsorgen. 10 miljarder under två år vill vi förstärka deras kassor med. Det motsvarar 20 000 arbetstillfällen inom den offentliga sektorn.

Sist men inte minst - a-kassan. Vi kommer att göra allt vad vi förmår för att arbetslösa ska få ut 80 % av sin lön när de blir arbetslösa. Det här är en viktig del av vår jobbpolitik. Borgarna kallar det bidrag. Pyttsan. Det här är inget bidrag, det är en inarbetad och betald försäkring som ska ge ekonomisk trygghet under en övergångstid.

Vågar jag nämna ordet Försäkringskassan? Jag tror jag spar med det till Radio Västmanland i morgon bitti kl. 8.
Lyssna gärna.

Pia

Det bubblar, fräser och sjuder av liv i vår socialdemokratiska rörelse. Den som trodde något annat har helt fel. Våra Framtidsdagar i Västerås gav klara bevis för att vi sossar är på G med stort G. Så stridslystna.  Så revanschsugna. Så laddade. Och vi har all anledning att vara det. Ju fler pålagor som regeringen lägger på arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer desto större blir vårt engagemang. Vi måste självklart reagera som oppositionsparti när alla dessa orättvisor radas upp på varandra, men lika självklart är att tala om för människor vad vi skulle ha gjort om vi styrde Sverige i dag. Och det är precis vad våra Framtidsdagar har handlat om.

Inför valet 2006 vet jag att många sa att det inte spelade någon roll vilket parti man röstade på, att det inte var någon större skillnad. Inget kan väl vara så fel och det tror jag många också har insett. Visst finns det uppfattningar som förenar oss men de grundläggande värderingarna skiljer sig markant. Den människosyn som präglar den borgerliga regeringens beslut är så beklämmande att det saknas ord.

Hur kan de kräva att Eva, som har varit anställd som dagbarnvårdare i 23 år men som de senaste åren varit sjukskriven p.g.a. en svår artros, ska kunna ta vilket annat arbete som helst på den öppna arbetsmarknaden? Hon är enligt Försäkringskassan inte tillräckligt sjuk för att får sjukpenning längre, trots att hon varken kan stå eller sitta mer än ett par timmar i taget. Sedan måste hon lägga sig ner och vila. Vilket företag kommer att anställa henne? Hon kommer med största sannolikhet att bli hänvisad till socialen. Men om hon skulle råka äga en bil eller något annat av värde måste hon först sälja av det innan hon kan få något bistånd. Är hon dessutom gift kan hon glömma allt vad bidrag heter. Då får hon vackert gå till sin make och begära understöd.

Det här är bara ett exempel av många tiotusentals. Regeringen misstror alla människor som  uppbär bidrag av olika slag och låter utföra kollektiva bestraffningar. Den klick som missbrukar och utnyttjar våra trygghetssystem ska naturligtvis bestraffas, men Eva tillhör inte dem. Hon är så sjuk att läkare har bedömt att hon inte kan arbeta.

Men nu helt plötsligt har Försäkringskassans anlitat egna läkare som ska göra helt nya bedömningar. Är det överhuvud taget möjligt? Hur kan Doktor A komma fram till en slutsats och Doktor B till en helt annan? Kan det möjligen bero på att den ena doktorn är "köpt" av Försäkringskassan medan den andra inte är det? Jag hävdar att så är fallet och att Försäkringskassan utkräver lojalitet från de "köpta" tjänsterna. Undrar vad läkarna själva tycker?

Så här får det inte fortsätta. Den kränkande människosyn som regeringe gång på gång visar prov på måste till varje pris stoppas. Därför känns det trots allt ganska hoppfullt att ha träffat Amanda och Alexandra från Sala som är som de själva tycker politiska nördar. De funderar just nu över att gå med i vårt parti, inte som passiva medlemmar utan som aktiva tjejer som vill ta ansvar. Men de här smarta tjejerna köper man inte så lätt - de vill jämföra oss med ett annat rött parti först innan de tar ställning. Klokt.

Pia