pias blogg

Valrörelsen inför EU-valet tuffar inte på utan bokstavligen ångar på. Det är en betydligt hetare stämning ute bland folk nu än för bara en månad sedan. Visst sjutton kommer vi att slå 2004 års pinsamt låga resultat på 38 %? Mitt tips är 45 %, kanske ännu mer.

Men fortfarande är valet till Europaparlamentet det där dåliga-samvetet-valet för väldigt många. "Nej, jag är inte tillräckligt insatt" eller " Jag borde ha satt mig men har inte hunnit..." Jag förstår precis vad man menar. Men det fina med kråksången är att man inte behöver veta hur många parlamentariker som sitter i Bryssel, vad alla kommissionärer heter eller hur ofta ministerrådet har möten.

Nej, EU-valet är inget kunskapstest där den som kan mest vinner. (Än i dag finns det de som tror att Göran Persson är statsminister i Sverige...) Valet handlar om vilken politik som ska styra Europa de kommande fem åren. Rött eller blått? I dag är det en överväldigande blå majoritet som styr, och det märks, inte minst i synen på vad politiken kan och bör åstadkomma.

Det blåa laget vill låta marknaden styra och tycker egentligen inte att politiken ska lägga sig i över huvud taget. Vi i det röda laget sätter naturligtvis människan i centrum och vi vill med politikens hjälp skapa bättre förutsättningar för oss européer att få jobb, känna trygghet och rättvisa. Man behöver med andra ord inte krångla till det i onödan. De frågor som vi tycker är viktiga här hemma i Sverige är lika viktiga i hela Europa. Jobben, miljön och solidariteten.

När sedan moderaternas store man i EU, Gunnar Hökmark, går ut och säger att EU inte kan göra något åt jobben, ja då blir valet ännu lite enklare. Det är klart att EU kan göra något åt jobben, det är åtminstone vi helt övertygade om. Men då måste man också våga tro att politik kan göra skillnad.

Vi sossar kommer att kräva att kommissionen (EU:s regering) tar fram en strategi bl.a. för hur ungdomsarbetslösheten ska halveras fram till år 2015 och att pengar ska omfördelas från jordbruksstöd till utbildning och forskning. Nästan halva EU:s budget går till jordbruksstöd av olika slag, vilket inte alltid är så framåtsyftande. Ska vi i EU fortsätta ge bidrag till tobaks-odlingar när pengarna bättre behövs till olika kunskapslyft?

Så kom igen nu alla hugade, nu laddar vi om. Ännu mer ånga så ska vi visa övriga Europa att vi i Sverige i ännu högre grad vill vara med och påverka besluten i EU. Visste du förresten att ungefär 70 % av alla beslut i din kommun styrs av EU:s lagar och regler. Då kan det väl vara rätt smart att försöka påverka de besluten...

Pia

Grattis Norge! Det gjorde ni bra. Att vinna Eurovision Song Contest är inte kattskit, minsann. Och som ni vann. Rena utklassningen. Hur kan det vara möjligt för en anonym 22-åring att vinna så stort? Här skickar vi i väg en rutinerad operasångerska och tänker att hon ska få Europa på fall. Men icke då. Storbritannien tävlar med ingen mindre än den store Andrew Loyd-Webber - musikalernas egen gudfader - bakom pianot. De lyckades i och för sig rätt bra, en tredje plats tror jag.

Ukraina ställer upp med en klassisk skolad pianist som kvällen till ära glömmer allt vad Mozart och Beethoven heter och i stället släpper loss i en krigsrytmik av sällan skådat slag. Gick väl rätt hyfsat även för henne. Och så hade vi Greklands "våta dröm" som dansade och sjöng så att lilla tröjan rykte. Hamnade ändå på en hedrande sjätte plats eller något i den stilen.

Men ingen var ens i närheten av denne Alexander Rybak. Han sopade bokstavligen banan med övriga Europa genom sin fantastiska inlevelse, närvaro och scenframträdande. Låten fastnar onekligen. Jag vaknade i morse med refrängen i huvudet. "I´m in love with a fairytale". Gud så enerverande. Och som grädde på moset kunde unge Rybak i dag ta flyget hem till Gardemoen för att stolt och patriotiskt ansluta sig till alla andra flaggviftande norrmän som dagen till ära firar sin nationaldag på Karl Johann.

Jädra norrmän. Ni är alltid så bra. Man blir nästan lite avis. Det är inte så att jag missunnar er lycka och framgång, men räcker det inte med att ni är bra på tur? Om vi fortfarande hade varit i union med er så hade vi sannolikt bestämt som så att ni fixar skidorna och vi tar hand om resten.

Men nu är ni inte ens med i EU, era rackare och stackare. Det är lite synd, tycker jag. Vi skulle ju kunna rigga världens smartaste nordiska utspel om ni också fanns med. Tänk vilken stark politisk kraft vi skulle kunna bli i EU, något som säkert skulle få Frankrikes president Sarkozy att blekna. Så kom igen nu, Norge, in med en ansökan så kan vi tillsammans göra skillnad. Ingen fairytale utan verklighet.

Grattis ännu en gång.

Pia

I dag har jag varit på Moas konfirmation och till min glädje upptäckte jag att konfirmation i dag definitivt inte är vad det var år 1976 när jag gick och läste. Och tack gode Gud för det. På den tiden gick det ut på att lära sig budorden, välsignelsen och alla de där långa bönerna utantill. Och nåde den som inte kunde dem när förhöret ägde rum dag ett, för på den tiden var konfirmationen uppdelad på två dagar. Första dagen höll prästen förhör och andra dagen tog vi nattvard - med äkta rödvin.

Själva förhöret vet jag att många tyckte var jobbigt. Som tur var har jag alltid haft lätt för att lära och när jag var i den åldern var det en ganska enkel match att lära sig saker och ting utantill. Men jag minns att det var några av killarna i gruppen som hade stora problem med att memorera - i alla fall bibliska texter. Inte nog med att vi skulle kunna svara rätt, vi skulle dessutom ställa oss upp i kyrkbänken när vi fick en fråga. Svarade man fel så lät prästen hela församlingen få veta det.

Och jag minns alla de där tråkiga gudstjänsterna som vi tvingades gå på. I det gröna konfirmationshäftet skulle vi föra noggranna anteckningar om vilka psalmer som sjöngs, vilka texter som lästes och vad predikan handlade om. Det var inte helt lätt att skriva i svar alla gånger för det var inte alltid man förstod vad prästen sa, och när man är 14 år vill gärna tankarna sticka i väg åt andra håll. Men konfirmerade blev vi och klocka fick jag. Det var liksom stort med klocka när jag var 14.

I dag i kyrkan var det en stor sång- och teaterföreställning med både glädje och allvar. Konfirmanderna hade valt att sätta upp en pjäs om Dick och hans liv och leverne från vaggan till graven. Vi var nog många som kände igen oss i Dick och hur livet ibland kan gestalta sig. Budskapet var att våga leva och våga leva mer i nuet. Tänk så lätt det är att tänka framåt hela tiden, att planera för nästa dag eller nästa vecka eller nästa sommar. Vi glömmer bort att livet pågår här och nu. Kloka konfirmander, som också hade valt ut en radda härliga sånger som de sjöng med den äran. Allt från Tears In Heaven till I Still Haven´t Found What I Was Looking For. Det var med andra ord en riktigt härlig upplevelse.

I morgon väntar en heldag med arbetsplatsbesök tillsammans med IF Metall här i länet. På eftermiddagen kommer sedan en direktsänd radiodebatt på Hökartorget i Köping mellan mig och centerpartisten Jörgen Johansson. Vi ska debattera arbetsmarknadspolitik och vad som behöver göras i Köping, som nog är den mest drabbade kommunen i länet vad gäller varsel och uppsägningar. Det ska bli mycket intressant att höra om herr Johansson har något att komma med. Så här långt har inte regeringen presenterat ett enda förslag till hur de tänker ta Köping och Sverige ur krisen.

De har dessutom röstat nej till vårt förslag om att införa en ny skrotningspremie på 25 000 kronor till alla som väljer att skrota sin gamla bil och köpa en ny miljöbil. Nej till spets-kompetensutbildningar för alla som blir varslade eller uppsagda. Nej till nya forsknings-program. Nej till flera högskoleplatser. Nej till ökade statsbidrag till kommuner och landsting i år. Nej till fler sommarjobb åt alla 90-talister.

Men de har sagt ett rungande ja till skattesänkningar. För lånade pengar. Hur många jobb skapar det?

Pia

Wow, vilken underbar nästan magisk känsla det var att få tala inför så många väljare 1:a maj. Och känslan verkade vara ömsesidig. Jag var både i Norberg och i Fagersta och höll tal och eftersnacket var så befriande; många har verkligen väntat på att vi skulle ta bladet från munnen, sluta mumla i skägget, tala i klarspråk och allt vad det nu kan heta. Människor vill veta vad vi socialdemokrater vill och budskapen ska vara klara och tydliga. Punkt.

Det kom fram en kvinna till mig i Fagersta som ville tacka för ett inspirerande tal. Hon hade misströstat länge nu och hade nästan givit upp, som hon sa. Nu tyckte hon att det kändes hoppfullt igen. Och jag tror att många med henne kände samma sak efter 1:a maj. Vi har inte utnyttjat vår roll i opposition optimalt. Lite för mycket gnäll och skäll på de andra och för lite egen verkstad. Naturligtvis ska vi fortsätta att reagera på den borgerliga politiken, men det gör vi bäst genom att tala om för människor hur vi skulle ha gjort i stället om vi hade regerat. Det är nog mer intressant att lyssna till.

Ta bara detta med skatterna. Vi inser nu att vi måste lägga fram förslag om rättvisare skatter om vi ska klara att ta Sverige ur krisen. Det är inget att hymla om, tycker jag. Tvärtom. När jag var och besökte 40 förtroendevalda inom Byggnads i måndags så jublade man när jag berättade om nödvändiga skattehöjningar. Jag tror att fler och fler inser nödvändigheten av att öka statens intäkter, men att det ska göras på ett så rättvist sätt som möjligt. De som har mycket måste bidra mest.

Vi vill införa en förmögenhetsskatt på 1 % för dem som har mer än 2 miljoner i förmögenhet. Det kan tyckas vara lite ynka med bara en enda procent, men vad jag förstår så finns det vissa internationella finansregler som vi måste rätta oss efter.

Vi vill också justera fastighetsskatten så att de som har hus som är taxerade för mer än 5 miljoner får betala mer än dagens avgift på 6000 kronor. Men samtidigt vill vi justera i den andra änden så att fler med låga inkomster får betala mindre.

En höjd inkomstskatt för de som tjänar mer än 1 miljon per år kommer vi sannolikt att föreslå. Hur hög den ska bli vet vi inte i dagsläget, utan det är något som vi kommer att diskutera oss fram till inför höstens budgetmotion. Det är möjligt att vi måste göra flera skattejusteringar beroende på hur allvarligt det ekonomiska läget är i Sverige i höst. Om vi får tro konjunktur-institut och andra så anar vi att läget inte kommer att vara ljusare i höst, snarare tvärtom, alltså ännu deppigare. Hugaliga.

Tuffa prioriteringar kommer att krävas i höstens budget, var så säker. Just därför är det så viktigt att se till att de i vårt samhälle som bäst behöver vårt stöd och vår medkänsla också ska få det. Solidaritet, ni vet.

Alla ungdomar som går ut gymnasiet nu i vår och inte får vare sig, jobb, praktik eller utbildning. De kommer att behöva vår hjälp. Likaså många pensionärer som lever under existensminimum. Hör ni det, ni eventuella borgerliga sympatisörer som läser min blogg. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA. UNGDOMARNA OCH PENSIONÄRERNA.

Pia