pias blogg

Om jag får säga det själv så blev årets bak av lussebullar ovanligt lyckat. Jag sparde varken på smöret eller sockret den här gången och det gav resultat. Tro nu inte att jag är någon bullmor, för det är jag då rakt inte. Jag brukar baka en laddning kanelbullar i juni som räcker sommaren ut och sedan är det lussebullarna så här runt första advent.

Och på tal om första advent så fullföljde jag traditionen även i år genom att gå till Sockenkyrkan och lyssna till Sockenkören och inte minst få sjunga Bereden väg och Hosianna. Jag gillar att gå till kyrkan  så här års, mest för att få känna stillhet och sjunga dessa härliga julpsalmer.

När vår dotter var liten tjatade hon till sig kyrkobesök varje söndag. Hon älskade att stå i kyrkobänken och sjunga med klar och gäll röst ur en opponervänd psalmbok. I dag är det andra tongångar som gäller, hon är ju 14 år gudbevars. Idag fick jag stränga order om att inte följa med till komfirmationssöndagen i Norrby kyrka eftersom det är pinsamt att jag sjunger så att andra hör.

Från den mer sekulariserade världen finns det ett och annat att oroas över. Var på fullmäktigemötet i torsdagskväll här i Sala och kan bara konstatera att de beslut som fattas av regering och riksdag i allra högsta grad påverkar Sala och alla andra kommuner.

Regeringen har ju anslagit ett extra statsbidrag för nästa år som för Salas del ger 16 miljoner. Vi borde väl vara själaglada över det tillskottet, men faktum är att det ställer till en hel del bekymmer eftersom det bara gäller just för nästa år.

I klartext betyder det att verksamheterna inom skolan, vården och omsorgen inte kommer att förstärkas med de här pengarna. Den personal som redan finns får behålla sina jobb ett halvår till innan nedskärningsyxan börjar svingas, för läget inför åren 2011 och 2012 ser inte bra ut.

Om regeringen kommer att dela ut mer pengar i vår? Knappast. De ska visst sänka skatterna ännu mer. Hur vore det med lite andra bullar...

Pia

Har ägnat stor del av dagen åt att strukturera och formulera ett anförande som jag ska hålla nu på onsdag i Riksdagens kammare. Ärendet som vi i trafikutskottet ska debattera handlar om ett förslag från regeringen om att bolagisera Banverket Produktion.

Det är idag en enhet som lyder under Banverket och som har hand om drift och underhåll av spåren men också anläggning av räls, kontaktledningar och annat. Man kan säga att de ser till att vi som tågresenärer kan ta oss fram på ett tryggt och säkert sätt.

Nu vill regeringen bolagisera den här enheten för man envisas att tro att det finns en järnvägsmarknad med många kunder och säljare. Så är icke fallet. I dag finns det en stor kund som heter Banverket och tre säljare där Banverket produktion är en.

Jag förstår ärligt talat inte vad problemet är? Varför envisas regeringen med att bolagisera? Det kostar faktiskt mer än 1 miljard att göra det. Redan idag upphandlas alla tjänster under affärsmässiga villkor, och trots det så kom det i genomsnitt in bara två anbud per upphandling förra året.

Jag tror att det är så här att regeringen vill sälja ut hela den här produktionsenheten som vi skattebetalare äger gemensamt. Man börjar med att bolagisera för att underlätta en kommande försäljning. Ännu ett exempel på en ideologiskt präglad privatiseringsstrategi. Blir någon förvånad?

Pia

De kommande åren lämnar de största ungdomskullarna sedan 40-talet gymnasieskolan. Det betyder att tiotusentals unga vuxna stiger in i vuxensamhället med liv och lust, med höga krav och många idéer. Det är en fantastisk möjlighet för vårt land.

I vårt socialdemokratiska Sverige skapar vi möjligheter för ungdomar att förverkliga sina drömmar till utbildning, till jobb, till eget företag, till bostad och till livsstil. Vi måste ta ungdomsgenerationen på allvar och förbättra deras inflytande inom alla områden – det ger framtidstro.

Nu ser vi att trösklarna för att gå över till ett självständigt vuxenliv höjs, inte minst på arbets- marknaden. De unga som lämnar skolan bakom sig möter nu ett Sverige präglat av historiskt hög arbetslöshet. Vi kommer att göra allt vad vi förmår för att radera ut arbetslösheten, som är den näst högsta i Europa. Det kan vi inte göra enbart av egen kraft och inte från en dag till en annan. Men vi är övertygade om att vi tillsammans med arbetsgivare och fackliga organisationer, som vet att arbetskrafts- och kompetensbrist väntar runt hörnet, kan göra skillnad.

Under kommande år kommer unga som saknar en gymnasieexamen att drabbas särskilt hårt av jobbkrisen. Vi tycker att det är fel att sänka kraven i gymnasieskolan. I stället måste det finnas fler alternativa vägar och en öppenhet för att man kan vilja ta saker och ting i en lugnare takt.

Om vi inte förmår fånga upp de skoltrötta ungdomarna, höra vad som är det verkliga problemet och hjälpa dem att hitta en väg framåt, så riskerar de att slås ut – inte bara från skolan utan också från arbetsmarknaden. Därför är det så viktigt att få flera chanser. Ingen ung under 25 år ska nekas plats i det kunskapslyft som vi vill införa

Varje ung som behöver det ska få utbildning, praktik, en lärlingsplats eller en subventionerad anställning från första dagen. I den offentliga sektorn vill vi skapa ett trainee-program, och en särskild jobb- och praktiksatsning för nyexaminerade unga akademiker.

Det behövs mer yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för unga och fler lärlingsplatser för långtidsarbetslösa unga. En nära kontakt med arbetslivet kan vara avgörande för att finna motivation och mening med studierna. Det ska också vara lätt för den som saknar fullständig grundskole- eller gymnasiekompetens att läsa in den på komvux eller på folkhögskola.

Kommunerna måste prioritera sommarjobben som gör det möjligt för unga att skaffa sig erfarenheter i arbetslivet. Det första riktiga jobbet är ofta på en arbetsplats där man har sommarjobbat.

Vi sossar tar ungdomsgenerationen på allvar och vill ge alla möjligheter att förverkliga sina drömmar. Då krävs det en kraftfull politik. Det har vi.

Pia

Det är inte utan att jag känner mig lite ”bakis” i dag. Fem intensiva men fantastiskt givande kongressdagar har onekligen satt sina spår. Men hur arbetskrävande det än må vara så vill man bara inte vara det förutan.

Det är maffigt när 350 ombud från hela landet steg för steg formar den politik som Sveriges största parti ska jobba utifrån de kommande fyra åren. Det är maffigt när alla dessa 350 ombud och alla vi andra ger vår partiledare Mona Sahlin stående ovationer och applåderar så att taket i mässhallen nästan lyfter. Det är maffigt när kongressens yngste ombud 17-årige Niklas från Sundsvall och kongressens kanske äldsta, Gertrud Sigurdsen 86 år, förenas i en politik för framtiden.

Många bra och fräscha beslut blev det på område efter område. Det märks att rådslagsarbetet burit frukt och att vi har tagit vår hemläxa från valförlusten 2006 på största allvar. Många nya och spännande riktlinjer antogs som t ex stora satsningar på entreprenörskap, något som kanske inte har varit vår bästa gren direkt. Helt otippat antog kongressen dessutom Stig Malms motion om att se över bestämmelsen om arbetsgivarnas skyldighet att betala de 14 första sjukdagarna för sina anställda. För de allra minsta företagen är det tufft att både betala sjukersättning och vikarier. Ett bra beslut som visar att vi verkligen bryr oss om företagare och deras villkor.

En riktigt het fråga var den om vi som parti ska acceptera att privata utövare som bedriver skola, vård och omsorg ska få ta ut vinster. Kongressen kom fram till att vi inte kan acceptera det vi nu ser – en välfärd som alltmer styrs av företagens vilja att tjäna pengar. Välfärden betalas av oss alla med skatter och då har vi rätt att ställa höga krav på kvaliteten. Överskott behövs både i offentlig och privat verksamhet för att utveckla den, frågan är hur överskotten ska användas. Vår utgångspunkt är att skattepengar som är avsedda för skola, vård och omsorg ska användas för att höja kvaliteten – inte till vinstuttag som stoppas i några privata fickor.

Några belackare har hävdat att vi vill höja pensionsåldern, men så är icke fallet. Vi vill däremot ge de äldre som vill och känner att de orkar en chans att jobba några år till. Men det får inte äventyra jobben för de yngre som kanske ännu inte har kommit ut på arbetsmarknaden. Vi behöver fler arbetande timmar både från yngre och äldre.

Måste bara få säga att det är lite intressant att läsa Expressens rapportering från kongressdagarna. Det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när rubriken i mittuppslaget i söndags skrek ”Person stal hela showen från Mona”. Vilket nonsens. Det gjorde han definitivt inte.

De applådåskor som Ingvar Carlsson däremot drog ner i sitt brandtal innan Göran Persson äntrade talarstolen fick hela kongressen att koka. Snacka om fajter. Snacka om still going strong. Ingvar fyller 70 i år och kommer att medverka i sin 25:e valrörelse. Det hade han förvisso inte tänkt, men den högerpolitik som bedrivs av Sveriges regering har provocerat Ingvar så till den milda grad att han måste ut på barrikaderna. Härligt, Ingvar.

Om Persson kommer att göra detsamma återstår att se.

Pia