Kan man lita på regeringen?
Kan man lita på regeringen? Den frågan är det många som ställer sig idag, inte minst kommuner och landsting i Mälaren och i Östergötland som känner sig lurade. Här är man beredd att betala sammanlagt 2 miljarder till Citybanan om regeringen lovar att hålla sitt löfte om att dessa pengar ska ses som en investering.
Jag har säkert skrivit om det tidigare, men detta om medfinansiering är ett begrepp som nu börjar bli vardagsmat från regeringshåll, framför allt när det handlar om byggande av vägar och järnvägar. Inte nog med att kommuner och landsting har fullt sjå med att få fram pengar till skolor, förskolor och äldreboenden – nu tvingas man också att punga ut med en väldig massa miljarder till statlig infrastruktur. Sammanlagt 40 miljarder de kommande tio åren.
Men ingen ska känna sig tvingad att betala, heter det så fint. Nej, medfinansieringen vilar på frivillighetens grund. Pyttsan! Vill man ha en väg eller järnvägssträcka anlagd så får man vackert betala, annars blir man utan. Det är kalla fakta.
Som tur är tänker kommunerna inte betala dessa 2 miljarder utan vidare. För det första har man ställt krav på att regeringen ska bygga ut angränsande järnvägssträckor till Citybanan för att optimera kollektivtrafiken, för det andra ställer man krav på åtgärder som förbättrar punktligheten och för det tredje ska redovisningslagen ändras så att kommuner och landsting kan betrakta de satsade miljarderna som en investering i bokföringen.
Allt det här var man överens om och regeringen utsåg Åke Hedén att utreda frågan om en ny redovisningslag. Hans förslag går helt i linje med kommunernas krav om en 30-årig avskrivningstid som påbörjas när Citybanan börjar ta form.
Men så plötsligt visar regeringen kalla handen och säger i sin kommande proposition att avskrivningen ska börja direkt när kommunernas fullmäktigeförsamlingar fattar beslutet,
d v s före den 30 november i år, och att avskrivningstiden får bli max 15 år.
Lite konstigt blir det när kommunerna ska börja betala för något som ännu inte finns. Likaså kommer den årliga kostnaden att bli dubbelt så stor och det innebär att det blir mindre utrymme till investeringar i skolor, förskolor och i äldreboenden.
Det här uppfattas naturligtvis som ett stort svek som nu riskerar att äventyra hela avtalet om Citybanan. De kommunala parterna kommer bara att godkänna avtalet om regering och Riksdag fattar beslut i enlighet med Åke Hedéns förslag.
I fredags hade jag en interpellationsdebatt mot infrastrukturminister Åsa Torstensson om detta. Hon ville inte kommentera frågan om ny redovisningslag överhuvud taget.
På frågan om man kan lita på regeringen som en ansvarstagande part som följer gjorda överenskommelser fick jag heller inget svar. Inte ens ett ja.
Kolla gärna in vår debatt på följande länk:
Sök i webb-tv-arkivet - Riksdagen.mht
Pia
Amen.
Det händer inte ofta att jag går på högmässa en söndag. Men idag blev det så. Dottern har nämligen bestämt sig för att konfirmeras och då ingår 10st.besök på högmässor eller liknande. Lite förläget undrade hon efter frukosten i morse om jag möjligtvis kunde tänka mig att göra henne sällskap. Självklart. Jag gillar kyrkan. Inte på grund av någon förkunnelse om Guds ord, utan snarare den meditativa känsla jag fylls av genom att få sitta i stillhet. Att få vara stilla. Ingen mobil på, ingen dator att nå eller något nästa möte som väntar. Bara stillhet.
Nu var det förvisso tacksägelsesöndag, vilket innebar mer liv och rörelse i kyrkan än vad som är brukligt. Och det var riktigt trevligt och till och med ganska avspänt. Annars tycker jag att Svenska Kyrkans mässor ofta är mycket välregisserade föreställningar med asterixer som visar när man ska stå upp och sätta sig ner och bestämda citat både för prästen och för församlingen att läsa. I sådana stunder är vilda och spontana tungomål att föredra.
Men den här mässan var onekligen lite annorlunda. Prästen Lars valde t ex att inte hålla sin predikan från predikstolen där uppe utan stod kvar där framme, mitt framför oss, på samma nivå. Undrar om han gjorde det medvetet eller inte? Oavsett vilket så var det tilltalande.
Men något jag verkligen blev positivt förvånad över så var det när en av de många förbönerna lästes upp. Som den mest självklara saken i världen bad prästen för alla långtidssjukskrivna, alla varslade och arbetslösa, alla de som saknar ett hem, alla som inte får sin ekonomi att gå ihop och alla andra som lider nöd.
I mitt stilla sinne tänkte jag att det kanske är så här det måste gå till; att be till högre makter om hjälp till de mest utsatta eftersom de som styr och ställer här på vår del av jorden inte gör ett smack.
Välsignelse var ordet.
Pia
Vi gör skillnad.
För mig är det självklart att politik gör skillnad. Men jag vet många andra som tvivlar för man ser dem inte. De hörs ljudligt i retoriken men tystnar när man kommer till praktiken, påstår vissa. Därför är det med stor glädje och entusiasm som jag nu tänker presentera delar av vår budgetmotion, som är en tydlig motvikt till regeringens politik. Jag tänker visa vad politisk skillnad betyder i praktiken. Så häng med.
För oss sossar är det jobben som kommer först. Vi vill investera i 100 000 nya jobb- och utbildningsplatser. Det handlar om att låta ungdomar läsa in de ämnen som fattas för att få en komplett gymnasieutbildning, längre praktikperioder, att införa ett förstajobbet-avdrag till arbetsgivare som anställer unga arbetslösa, ett utökat ROT-avdrag (renovering och tillbyggnad)som även omfattar, hyresrätter och skollokaler.
Vi vill också satsa mer på väg och järnväg som kan skapa många nya jobb, stöd till arbetslösa ungdomar redan från dag 1, traineeplatser för unga arbetslösa på kommuner och myndigheter, hjälp till våra miljöteknikföretag att nå ut till exportmarknaderna och att förenkla vardagen och tryggheten för våra företagare.
Vi gör också en rejäl satsning på skolan. En miljard per år i riktat bidrag. Pengarna ska användas till att anställa fler lärare och speciallärare så att så många elever som möjligt ges en chans att nå kunskapsmålen. I dag är det alltför många som inte klarar dem.
En miljard mer även till sjukvården. När vi jämför vården mellan olika delar av landet i dag ser vi stora skillnader, både vad gäller utbud och kvalitet. Ingen skör och sjuk människa ska riskera att lämnas i sticket eller få otillräcklig omvårdnad. Satsningen ska främst riktas till att modernisera sjukvården och att förbättra kvaliteten för de mest sjuka äldre.
Det ska självklart löna sig att arbeta men det ska också löna sig att ha arbetat. Pensionen är uppskjuten lön så därför ska lön och pension beskattas lika. Steg för steg vill vi minska klyftan mellan löntagare och pensionärer. Nästa år kan en pensionär få en skattesänkning med 400 kronor i månaden med vårt förslag.
A-kassan är en viktig del i vår jobbpolitik. Ekonomisk trygghet när man blir arbetslös är rimligt tycker vi. De försämringar regeringen har åstadkommit de senaste tre åren är många. Vi lägger nu fram förslag där ett medlemskap i a-kassan kommer att kosta under 100 kronor i månaden, ersättningsnivån blir 80 % för de flesta och att ersättningen per dag höjs från nuvarande 680 kr till 950 kr nästa år.
För att klara av att finansiera förslagen i vår budgetmotion säger vi nej till regeringens fjärde skattesänkningssteg. Det är inte försvarbart att sänka skatten nu när så många går arbetslösa och när bristerna inom skolan, sjukvården och rehabiliteringen är så stora. Vi vill också höja inkomstskatten och införa en förmögenhetsskatt för dem som tjänar mest.
Vår politik vilar på den trygga grunden att vi alla måste hjälpas åt för att få ett gott och varmt samhälle. Var och en ger efter förmåga och var och en får efter behov. Det är inte krångligare än så. Det kallar vi solidaritet och det gör skillnad. Också i praktiken.
Pia