Tågförseningar.
Tågförseningarna slår nu alla rekord. De värsta på 15 år, tydligen. Och det är ju inte bara förseningar utan lika många inställda avgångar. När man går in på SJ:s hemsida under trafikinfo så är förklaringarna ofta fordonsbrist eller vagnbrist.
Som ledamot i trafikutskottet är den förklaringen lite svårsmält så jag ringde SJ och frågade hur det egentligen är ställt. De menar att kylan är den stora boven som har lett till stora fordonsreparationer samt att antalet älgolyckor har varit ovanligt många. 22 älgar har blivit påkörda sedan strax före jul.
Man skulle ju kunna tycka att tågloken borde vara bättre beskaffade att de skulle kunna klara av kollisioner med vilt. Men som mannen jag pratade med sa, "nuförtiden är det inte så mycket plåt i fordonen utan mer plast."
Att det kan bli kallt i Sverige så här års kan ju heller inte var någon nyhet. Men problemet den här gången är att det är kallt i hela landet så alla eventuella fordonsreserver har gått åt. Dessutom är antalet tågverkstäder begränsade och inte alltid tillgängliga för SJ. De ska konkurrera med ett 20-tal andra aktörer.
Inte lätt att få ordning på detta, med andra ord. Men som resenär har jag rätt att ställa krav på att tågtrafiken ska fungera även vintertid. Nu kommer jag att ta ytterligare kontakt med SJ för att se vad vi som beslutsfattare kan göra för att tågtrafiken ska kunna flyta på bättre nästa vinter.
Pia
Mycket barr blev det.
Och tror ni inte att dammsugaren lägger av mitt i det värsta barrträsket. Tvärdöd. Jaha, och vad göra? Förmodligen att köpa en ny, så sambon for iväg till ELON som hade lunchstängt som tur var. Väl hemma igen började han undersöka själva dammsugarslangen lite närmare och där fanns det gott om både gran- och tallbarr. Som stora bollar hade de gaddat ihop sig så det var inte så underligt att dammsugaren la av. Den stackarn jobbade så febrilt med att suga barr att den blev överhettad. Tur att man har en händig man i huset för själv är jag ganska oteknisk, eller snarare ointresserad.
Så nu är den glada julen slut, slut slut här uppe i Ensta. Kul så länge det varade men rätt skönt att byta tallris mot färska tuplaner. Och det dröjer inte så länge innan björkriset tas in till den stora kopparurnan i trappen. Då får man lite vårkänning. Inte helt fel när termometern visar minus 18.
Pia
Sibirienkyla.
Och nu 23 år senare har Sibirienkylan slagit till igen. Det är på sitt sätt ganska mäktigt men nästan inte uthärdligt. Jag tog och trotsade kylan och gav mig ut på en promenad och det kändes riktigt skapligt. Väl hemma igen började jag huttra desto mer. Det kom surt efter.
Så det blir till att läsa lite bok. Just nu läser jag min julklappsbok som jag fick av syster Lotta. Den heter "Tio tusen sorger" och är skriven av Elizabeth Kim. Jag gillar den egentligen inte. Elizabeth beskriver sitt förfärliga livsöde som började redan på barnhemmet i Korea och som bara eskalerade när hon vid 5-års ålder blir adopterad av ett amerikanskt par som milt sagt var fundamentalistiskt religiösa.
Hennes liv blir så bissart att man till slut har svårt att förstå hur en människa kan överleva alla de traumatiska händelser som hon går igenom. Boken är i tyngsta laget känner jag. Den förskönar inte utan lyfter fram den råa, brutala och kalla verkligheten precis som den är, eller snarare upplevs av Elizabeth Kim. Den tar ett allt hårdare strypgrepp om henne och livets sköra tråd är så när på väg att gå av.
Tung är den som sagt, men hur många fler Elizabeth Kim finns det inte i vår värld?
Pia
Gott Nytt.
Hade tänkt att köra ett pass på gymet så här på året sista dag men frågan är om tillståndet kommer att förvärras för de redan utsatta muskelgrupperna. Vi får väl se hur jag gör.
Annars är det bara att instämma i arbetsmarknadsminister Littorins omdöme om detta år - ett riktigt skitår. För en gångs skull är vi överens. Den stora skillnaden är dock att han har både verktygen och makten att göra något så att människor ska kunna få det bättre. Men vad gör karln? Ingenting. Absolut ingenting.
Och så här ser det ut på område efter område. En i det närmaste total handlingsförlamning råder. Samtidigt som allt fler slås ut på arbetsmaknaden, allt fler faller offer för stupstocken i sjukförsäkrings-reglerna och att allt fler tvingas söka försörjningsstöd från soc.
Var finns politiken när vi som bäst behöver den? Är det månne så att regeringen själva har upptäckt att deras universala lösning om sänkta skatter inte längre löser några problem och att de inte vet vad de ska ta sig till?
Nej, ut med det gamla och in med det nya.
Gott Nytt År!
Pia