Inga fler krämpor, tack.
Okej, låt oss prata krämpor en gång för alla. Som jag skrev sist så lovade jag mig själv att försöka ta det lugnt och leva sunt över julledigheten, och jag jobbar verkligen stenhårt med det varje dag. Det är inte lätt men det går. Så skönt, kan man tycka, men då börjar de mest märkliga saker att hända. Bäst jag ligger där på sängen och viftar med tårna börjar bröst-ryggen värka influensalikt. Jaha, en rejäl förkylning på gång. En alvedon och så känns det rätt bra igen.
När jag i stället sätter mig vid köksbordet för att lösa ett alldeles för knepigt korsord som jag bara har bestämt att jag ska ha ut, ja, då sätter en gnolande magvärk i gång. Attans, magmuns-problemen är tillbaka. Hittar några förtorkade gaviscon som jag tuggar i mig och jag kan återigen försöka koncentrera mig på vad ett lockbete kan vara. Åtel, det blir åtel. Hade ingen aning om det men det passar in. Väljer att slå på TV:n i tron att det ska vara något riktigt spännande att titta på. Tar ett par hemlagade knäck som ser rätt inbjudande ut, jaha, och vad händer väl då? Ett stort illamående lägger sig som en filt över hela mig i soffan. Däckad.
Bestämmer mig för att ta itu med min träning. Kör ett pass på gymmet som jag grymt ångrar. Herregud, det känns som 100 år sedan sist. Kom igen nu kroppen, det svänger ju. Men nej då, den tycks hellre vilja sitta där framför TV:n och titta på en gammal julrepris av Jönssonligan eller en urusel b-film på TV 1000. Men jag framhärdar och tar mig igenom passet. Kommer hem och känner mig riktigt nöjd, trots allt.
Och då plötsligt händer det - migrän. Synbortfall på vänstra ögat som övergår till ett
pulserande taggmönster och flimmer som gör att jag i princip inte kan se någonting. Sedan kommer den stora urladdningen i skallen. Okej, jag har varit med om detta förr så det är bara att dra ner rullgardinerna och försöka slappna av.
Men varför händer allt detta nu? Jag som skulle ha det så skönt. Det är precis som man har samlat på sig en massa sjukt under året men som inte fått en chans att bryta ut förrän nu. Kroppen har nog försökt att signalera tidigare men inte haft en suck med tanke på alla måsten som har stått i vägen. Nog pratat om krämpor.
Annars är nog det mesta lite upp- och nervänt. Har ägnat ett par halvdagar åt trädgårdsskötsel, vilket jag i regel inte brukar pyssla med i juletid. Men när termometern visar på plus sex, snön lyser med sin frånvaro och höstastrarnas brunbrända blomklasar sträcker sig mot skyn, ja då kan man bara inte motstå. Och en bädd har de fått också, av det finaste granris Ensta kan uppbringa. Men varför kan inte alla löven bara förmultna och dö någon gång? Ska jag behöva ta fram räfsan? Nej, det borde komma snö någon gång så man åtminstone slipper se eländet.
Och till sist vill jag förstås önska alla mina bloggläsare ett riktigt Gott Nytt År. Jag tror att 2008 kan bli ett spännande politiskt år inte minst för oss sossar och vårt rådslagsarbete som går in i en ny fas. Vår politik för framtiden kommer att formas under nästa år och i det arbetet kan du också vara med. Dina åsikter är viktiga, tänk på det.
Pia