pias blogg

Nu har ännu en nydanande och framåtsyftande skolproposition klubbats i Sverige Riksdag. Nu ska här bli ordning och reda, minsann. En ny bestämmelse ska införas där lärare får omhänderta föremål från elever om "föremålet används på ett sätt som är störande för skolverksamheten eller kan utgöra en fara för säkerheten i denna". Då börjar man förstås undra vilka föremål det är som egentligen avses. Vad är det som kan vara störande eller äventyra säkerheten i ett klassrum? Jag kommer då osökt att tänka på t ex mp3-spelare, mobiler, alkohol, knivar eller andra vapen.

Vad gäller knivar och andra vapen så är det redan förbjudet, så då kan vi styrka det från listan. Alkohol (som med fog kan sälla sig till skaran störande element oavsett var den brukas) har också sin alldeles egna förbudslag. Bort från listan. Alltså återstår mobilen och mp3-spelaren och det var nog det som lagstiftaren (d v s regeringen)
hade i åtanke med den nya bestämmelsen. Gud, vad stolt han måste vara, skolminister Jan Björklund. Tänk att gå till historien som den som inrättade en bestämmelse i skollagen om nutidens största problem i skolan - mobiltelefonen. Tänk att få bli ihågkommen som statsrådet som detaljerat beskriver hur länge en mobil får ligga i en låda i klassrummet. Det måste kännas stort.

Som lärare har jag aldrig tyckt att mobiltelefoner har varit något större bekymmer. Jag har alltid tillsammans med mina elever kommit fram till att det är lugnast för alla om telefonerna är avstängda under lektionstid. Men visst har det hänt att det har ringt, och märkligt nog att det ofta föräldrarna som hör av sig under lektionstid.

Statsrådet Björklund litar inte på att lärarna själva kan ta tag i saken utan vill nu ha det inskrivet i skollagen. Men, man kan ju undra om det bara är elevernas mobiler som kan vara störande och behövas omhändertas? Jag tänker på hur det är hos oss i Riksdagen. Visst finns det s.k. fel tillfällen när man kommer på att man just nu på direkten måste skicka det där sms:et eller att man just nu på direkten måste läsa sin mobilpost. Naturligtvis försöker man sköta det snyggt genom att gömma mobilen i handen eller under bordet eller så. Och visst har det hänt att man glömt att sätta på ljudlöst.

Men det finns också ledamöter som glömmer bort att vara diskreta. För en tid sedan deltog jag i en interpellationsdebatt om Citybanan. Eftersom placeringen är fri vid sådana debatter så råkade jag denna gång hamna bredvid en äldre herre, en nyvald moderat ledamot som kanske inte kände till vad som gäller under kammardebatterna. Rätt som det var så började det att ringa i mannens mobiltelefon. Oj då, tänkte jag, han har glömt att stänga av ljudet. Tro nu inte att denne man stängde av ljudet. Nehej då, han satte högt och ljudligt i gång att föra ett samtal med vem det nu var som ringde.
? Jasså, säger du det... Nej, det styrelsemötet måste jag avboka...Det får bli ett lunchmöte vid ett annat tillfälle...Jamen, du vet hur han är...Förresten, det kanske inte är så lämpligt att du ringer mig när jag sitter i Riksdagens kammare... Ja, det är ju någon debatt nu, du vet, ja, hälsa då... ja, ja vi träffas ju snart.

Precis när samtalet avslutades fick talmannen syn på vem denne försyndare var och spände blicken i honom. Faktum är att jag inte sett till honom sedan dess, inte i kammaren i alla fall. Han kanske fortfarande sitter på sitt arbetsrum och skäms eller så är han beslagtagen, vem vet...?

Pia