Det finns hopp.
Mina damer och herrar, lägg söndagen den 7 december 2008 på minnet för den dagen är nämligen redan historisk. Vi socialdemokrater har idag talat om för hela svenska folket att vi kommer att bilda en rödgrön koalitionsregering om vi får väljarnas förtroende efter valet 2010. De samtal som vi har fört under en ganska lång tid både med miljöpartiet och med vänsterpartiet har resulterat i detta gemensamma ställningstagande. Vi vill alla tre byta regering och då är det logiskt att vi gör gemensam sak för att lyckas.
Och kriserna i det moderatstyrda Sverige ökar för varje dag. Det är inte bara jobbkris det handlar om längre utan en betydligt större otrygghetskris med sönderslagna trygghetssystem och en vård och omsorg där kvalitén nu starkt ifrågasätts. Vi befinner oss också i en klimatkris av stora mått där vi riskerar att lämna över ett jordklot i ett betydligt sämre skick än det vi fick att vårda av våra förfäder.
Dyster värre, men det finns ljus i tunneln. Politik är som bekant att vilja och vi vill massor. Vi har lagt fram ett otal politiska förslag redan som Riksdagen snart ska ta ställning till. Det handlar om sänkta skatter för pensionärer som borde tilltala alla centerpartister. Det handlar om höjd a-kassa som folkpartisterna borde känna sig tillfreds med. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare som moderaterna borde göra vågen åt och det handlar om extra satsningar på vård och omsorg till kommunerna som borde få vilken kristdemokrat som helst att svimma av förtjusning. Med andra ord så kommer det att bli ett antal voteringsrysare i kammaren de närmaste veckorna, så håll koll.
För inte kallar jag det som regeringen presenterade häromdagen för ett stimulanspaket.
8,3 miljarder kronor är en futtig summa i det här sammanhanget när stora delar av svensk tillverkningsindustri ligger knockad med den följden att mer än 40 000 människor har blivit varslade. Jodå, ROT-avdraget är bra, likaså satsningen till Arbetsförmedlingen, men var finns pengar till skola, vård och omsorg? Redan nu börjar personal sägas upp i skolor och inom äldreomsorgen runt om i landet. Utan välfärdsarbetarna står vi oss slätt. Och var finns satsningarna på pensionärerna som har blivit det glömda folket i det borgerligt styrda Sverige.
Men som sagt, de borgerliga riksdagsledamöterna kan klara sig med hedern i behåll om de röstar ja till våra förslag i Riksdagen. Och vem vill inte ta tillvara en sådan chans?
Pia