pias blogg

Jaha. Det var det. Året 2008 som om bara ett par dagar kan läggas till handlingarna. Inget kanonår utan snarare ett riktigt skitår (för att använda ett Littorinbegrepp). De borgerliga "reformerna" har avlöst varandra så till den milda grad att maskorna i trygghetsnätet har blivit till trasiga revor. Jag lider verkligen med alla varslade som nu går en arbetslöshet till mötes med en ersättning som är så låg att många kommer att tvingas lämna sina hus och hem.

Jag lider kanske ännu mer med alla långtidssjukskrivna som nu plötsligt ska friskförklaras och förlora sin sjuklön. Att du har nervsjukdomen MS eller en långt framskriden cancersjukdom tas det ingen hänsyn till - de allra flesta kommer att tvingas ut på den öppna arbetsmarknaden för att konkurrera med alla andra om de jobb som eventuellt finns att få. Borgerlighetens företrädare är nämligen så kärleksfulla att de inte vill försätta någon i ett påtvingat utanförskap, som de så fint brukar hävda.

De begriper helt enkelt inte att det finns människor som på grund av olika sjukdomstillstånd eller diagnoser inte kan arbeta. Men den empatin besitter vare sig moderater eller andra borgare. Och vi kan ju alla drabbas. Men nejdå, i den borgerliga världen ska ingen komma och tro att man kan parasitera på dem som är friska och kan arbeta och göra rätt för sig. Solidaritet? Äsch, det är väl sånt där socialistiskt trams...

Det gör ont i min röda hjärterot när jag varje dag blir varse hur regeringen steg för steg raserar den trygghet som har varit vårt stolta svenska flaggskepp. Utan dessa surt förvärvade trygghetssystem hade vi i Sverige stått oss slätt i konkurrens med vår omvärld. Vi hade sannolikt inte klarat oss igenom alla de industriella paradigmskiften som vi och många andra länder tvingades ta itu med. Nu lyckades vi med det, tack och lov, men det var inte av någon slump. Det var på grund av en medveten förd socialdemokratisk politik där trygghet, rättvisa, solidaritet och kunskap till alla var ledstjärnorna. Utan a-kassa och kunskapslyft hade uppförsbacken till framtiden varit betydligt längre och brantare.

Nu ratas allt vad kompetenshöjande åtgärder heter. Komvux är snart ett minne blott. AMS-åtgärder är ett begrepp som inte ens får omnämnas i regeringskretsar. Det ska vara riktiga jobb. Och vad är ett riktigt jobb? Är det ett jobb inom en "dödsdömd" fordonsindustri? Eller är det måhända en starkt subventionerad hushållsnära tjänst som avses?

Var finns framtidsutsikterna? Den frågan tänker jag ägna stor del av det nya året till att söka svar på. I höst på vår partikongress kommer vi att staka ut den framtid vi tror på och som vi vill jobba utifrån. Vad borgerligheten vill åstadkomma bävar jag inför. Privata sjukförsäkringar så att skatten kan sänkas ännu mer, eller...?

Pia