Ursäkta mig, journalister.
Ursäkta mig, kära journalister, men vad har hänt med urvalet, kvaliteten och kompetensen? Jag blir oerhört besviken gång efter annan. Att säga att alla journalister har tappat stinget vore att lägga sig på samma låga generaliserande nivå som alltför många journalister själva befinner sig på. Men ursäkta kvällstidningsjournalister att jag undrar, finns det möjligtvis någonting annat än Linda Rosings läppar och Brad Pits ungar som just nu kan vara av intresse?
Jodå, visst har det skrivits sidor upp och sidor ner om finanskris och Barack Obama, men rapporteringen har varit alarmerande stereotyp och rätt ointressant. Alltför många journalister säger samma sak, på samma sätt och med samma rubrik. Rena rama kopieringsjournalistiken.
Frågan är vad vi egentligen har fått veta om finanskrisen? Hur många journalister har bemödat sig med att på ett någorlunda pedagogiskt sätt försökt förklara orsakerna och varför effekterna blir så enorma världen över? För visst finns väl ändå kunskaperna? Agenda har lyckats göra det på ett alldeles strålande sätt, men de är rätt ensamma.
Och frågan är vad vi egentligen har fått veta om Barack Obamas politik innan själva presidentvalet gick av stapeln? Inte speciellt mycket. I stället har vi matats med artiklar efter artiklar om hur historiskt utfallet av detta val skulle bli, i synnerhet om USA nu skulle få sin förste svarte president, den omåttligt populäre Barack Obama. Den kritiska journalistiska granskningen av vad Obama ville åstadkomma innan valet lyste i stort med sin frånvaro.
Men det intressanta var att under själva valdagen, när i princip alla kanaler i svensk TV rapporterade från Washington och den ena prominenta gästen efter den andra fick lägga ut orden, ja då först fördes relevanta och kritiska resonemang kring själva innehållet i Obamas politik.
Vill man inte göra sig impopulär eller anses det vara en onödig analys gentemot omvärlden om man som journalist skulle ta det där extra klivet framåt och våga problematisera den politik som USA:s mest populäre man har gått till val på? För att det ska lyckas krävs mod, vilket tycks vara en bristvara bland alltför många journalister idag. Man följer helt enkelt flocken.
Men mest förtvivlad blev jag när jag gick in på Expressens nätbilaga häromdagen. Där fanns en artikel med rubriken "Kan du din Linda Rosing?" Först trodde jag att jag snubblat in på fel hemsida och att det var någon av min 13-åriga dotters favoriter, men icke då. Detta var den högt aktade kvällstidningen Expressen, vars redaktör har gjort bedömningen att tillgodose ett av svenska folkets stora intressen - Linda Rosings liv och leverne. Jag säger bara wow. Vilket scoop. Vilken journalistisk bragd. Vilket hårt grävande journalistiskt arbete den artikeln måste ha föranlett.
Som ledamot i trafikutskottet försökte jag prata infrastruktur med en journalist på en av tidningarna här i länet.
- Infrastruktur, sa du, få se nu...stavas det med ck...?
Pia