Att bli äldre.
Träffade Ebba, Elin, Pernilla och Michaela i dag, fyra engagerade gymnasieelever som studerar på Kungsängsskolan här i Sala. Ebba ringde mig för en vecka sedan och berättade om deras pågående projektarbete som handlar om den åldrande befolkningen i vårt land. Hon undrade om jag hade tid och lust att träffa dem och berätta hur jag ser på frågan ur ett politiskt perspektiv. Är det något jag försöker prioritera så är det just den här typen av möten där man får samtala med vetgiriga ungdomar som aldrig ställer en dum fråga. Så både lusten och tiden fanns.
Glad men ganska oförberedd styrde jag min kos till Kungsängsskolan och jag hann bara öppna entrédörren så stod där fyra pigga tjejer med penna och papper i högsta hugg och hälsade mig välkommen. Här skulle ingen onödig tid spillas - in till bibblan för att skrida till verket med detsamma.
Och vad tycker jag då egentligen om en befolkning som bara blir äldre och äldre, och vad gör vi politiskt för att mildra konsekvenserna, som de uttryckte det? Ingen busenkel fråga direkt, men jag tycker att det är fantastiskt att en så pass stor del av vår befolkning blir äldre. Medelåldern för svenska kvinnor är 83 år och för männen lite drygt 78 år och många lever dessutom ett aktivt liv och klarar sig alldeles utmärkt själva utan vare sig hemtjänst eller annat. Det kallar jag livskvalitet. Sedan finns det kanske ännu några fler som behöver någon form av hjälp och stöd för att klara sin åldrande höst. Viktiga insatser som för det mesta fungerar väldigt bra.
Så egentligen borde vi inte betrakta åldrandet som något problem, om det nu inte vore för det i bland så förhatliga och krassa ekonomiska tänkandet. Alla budgetar fullkomligt dräller av pensionsskulder som är belastande på olika sätt och nu kommer snart våra 40-talister att gå i pension, vilket kommer att kosta kosing eftersom de är så många. Och då dyker den begåvade frågan upp från Ebba; varför inte låta fler som vill få jobba längre? Det tjänar ju alla på.
Jag håller helt och hållet med och vi sossar diskuterar den frågan just nu i vårt välfärdsrådslag, att möjligheten att jobba tills man blir 70 år bör finnas.
Vilka alternativ finns för att klara välfärden i framtiden när gruppen äldre blir fler medan de arbetande blir färre, undrade Elin och Michaela? Kan man höja skatten hur mycket som helst eller finns det andra vägar att gå? Jag tror inte att man kan höja skatten hur mycket som helst för den grupp som arbetar för det kommer ändå inte att räcka till. Det handlar mer om att utöka gruppen arbetande, t ex genom arbetskraftinvandring. Det är en fråga som vi behöver jobba mycket mer med, inte minst inom EU.
Ett tredje alternativ är förstås att låta människor få betala för sin egen välfärd i form av privata försäkringar för vård, skola och omsorg. Då kommer vi undan mycket skatt och det kan ju tilltala en del. Men som socialdemokrat kan jag aldrig förlika mig med en sådan tanke av den enkla anledningen att alla inte kommer att ha råd med det. Och de som inte har råd kommer att ställas utanför. För mig är det självklart att vi solidariskt bidrar till skola, vård och omsorg så att alla, och inte bara några, kan få en väl färd genom livet.
Det är just denna angenäma färd genom livet som till stor del har bidragit till att män och kvinnor blir så mycket äldre. En medveten politisk viljeinriktning som jag vill fortsätta att arbeta för och Ebba, Elin, Pernilla och Michaela nickade instämmande. Politiken behöver er, tjejer.
Pia