Förtroendekris.
Det stavas förtroendekris och väljarnas dom är hård. Ett opinionsras på 9 procent är en tydlig signal om att människor är missnöjda. Orsaken till missnöjet går nog att härröra till bonusprogram och Wanja Lundby-Wedin, men det finns andra förklaringar också.
Om vi börjar med LO och Wanja så är jag förvånad över den moraliska flathet som LO-ledaren besitter. De må vara bolagskulturer och traditioner som betingar många av dessa pensionsmiljoner, och just därför måste LO:s högste företrädare ta avstånd.
LO måste våga göra klara och tydligare markeringar som stämmer överens med de intressen och den ideologi som man har att följa. Det måste gälla oavsett typ av bolagsstyrelse. Om inte LO gör det vem ska då göra det? Knappast Svenskt Näringslivs representanter. Eller är det så illa att LO:s ordförande inte längre kan känna av var gränserna går? Når inte medlemmarnas röster ända fram till borgen, eller vad? Varför är annars LO-medlemmarna så kritiska?
Nu har förvisso beslutet kommit att hon lämnar AMF, AFA och Aftonbladets styrelse. Klokt, men räcker det? Ja, det återstår att se. Ett stort bekymmer är att hennes tillkortakommanden spiller över på vårt parti. Wanja är ju en av arbetarrörelsens mäktigaste företrädare, och jag begriper inte hur hon ska klara av att prata om rättvisa för alla på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska klara av att hävda pensionärernas rätt till en anständig pension på ett trovärdigt sätt. Jag begriper inte hur hon ska kunna hävda låginkomsttagarnas intressen framför höginkomsttagarnas på ett trovärdigt sätt.
Men vi har mer än Wanja att oroa oss över. Vi måste bli vassare på att prata vår egen politik; hur vi vill råda bot på den 25 % -iga ungdomsarbetslösheten genom praktik och kunskapslyft, hur vi vill investera Sverige ur krisen genom att energieffektivisera hyresrätter inom miljonprogrammet och hur vi vill stärka välfärdens kärnverksamheter i kommuner och landsting för att undvika massuppsägningar. Det är vårt uppdrag, alla socialdemokraters uppdrag att göra. Prata socialdemokratisk politik med folk.
Vi kan svära ve och förbannelse över det eländiga ekonomiska läge vi befinner oss i, men det känner man redan till. Vi kan svära ve och förbannelse över den politik som moderaterna yvs så väldigt över, men det känner man redan till. Det man däremot inte känner till är vilka politiska lösningar som vi har, vad vilja socialdemokraterna?
Det är nu eller aldrig, känns det som. Jag väljer nu.
Pia
"Vi kan svära ve och förbannelse över det eländiga ekonomiska läge vi befinner oss i, men det känner man redan till. Vi kan svära ve och förbannelse över den politik som moderaterna yvs så väldigt över, men det känner man redan till. Det man däremot inte känner till är vilka politiska lösningar som vi har, vad vilja socialdemokraterna?"
Ni måste bli tydligare med vad ni vill rent konkret. Och droppa snacket om "vi socialdemokrater", ni låter som Jehovas Vittnen.
...och några sådana vill åtminstone inte jag bli förknippad med. Tack för din påminnelse!