Amen.
I dag har jag varit på Moas konfirmation och till min glädje upptäckte jag att konfirmation i dag definitivt inte är vad det var år 1976 när jag gick och läste. Och tack gode Gud för det. På den tiden gick det ut på att lära sig budorden, välsignelsen och alla de där långa bönerna utantill. Och nåde den som inte kunde dem när förhöret ägde rum dag ett, för på den tiden var konfirmationen uppdelad på två dagar. Första dagen höll prästen förhör och andra dagen tog vi nattvard - med äkta rödvin.
Själva förhöret vet jag att många tyckte var jobbigt. Som tur var har jag alltid haft lätt för att lära och när jag var i den åldern var det en ganska enkel match att lära sig saker och ting utantill. Men jag minns att det var några av killarna i gruppen som hade stora problem med att memorera - i alla fall bibliska texter. Inte nog med att vi skulle kunna svara rätt, vi skulle dessutom ställa oss upp i kyrkbänken när vi fick en fråga. Svarade man fel så lät prästen hela församlingen få veta det.
Och jag minns alla de där tråkiga gudstjänsterna som vi tvingades gå på. I det gröna konfirmationshäftet skulle vi föra noggranna anteckningar om vilka psalmer som sjöngs, vilka texter som lästes och vad predikan handlade om. Det var inte helt lätt att skriva i svar alla gånger för det var inte alltid man förstod vad prästen sa, och när man är 14 år vill gärna tankarna sticka i väg åt andra håll. Men konfirmerade blev vi och klocka fick jag. Det var liksom stort med klocka när jag var 14.
I dag i kyrkan var det en stor sång- och teaterföreställning med både glädje och allvar. Konfirmanderna hade valt att sätta upp en pjäs om Dick och hans liv och leverne från vaggan till graven. Vi var nog många som kände igen oss i Dick och hur livet ibland kan gestalta sig. Budskapet var att våga leva och våga leva mer i nuet. Tänk så lätt det är att tänka framåt hela tiden, att planera för nästa dag eller nästa vecka eller nästa sommar. Vi glömmer bort att livet pågår här och nu. Kloka konfirmander, som också hade valt ut en radda härliga sånger som de sjöng med den äran. Allt från Tears In Heaven till I Still Haven´t Found What I Was Looking For. Det var med andra ord en riktigt härlig upplevelse.
I morgon väntar en heldag med arbetsplatsbesök tillsammans med IF Metall här i länet. På eftermiddagen kommer sedan en direktsänd radiodebatt på Hökartorget i Köping mellan mig och centerpartisten Jörgen Johansson. Vi ska debattera arbetsmarknadspolitik och vad som behöver göras i Köping, som nog är den mest drabbade kommunen i länet vad gäller varsel och uppsägningar. Det ska bli mycket intressant att höra om herr Johansson har något att komma med. Så här långt har inte regeringen presenterat ett enda förslag till hur de tänker ta Köping och Sverige ur krisen.
De har dessutom röstat nej till vårt förslag om att införa en ny skrotningspremie på 25 000 kronor till alla som väljer att skrota sin gamla bil och köpa en ny miljöbil. Nej till spets-kompetensutbildningar för alla som blir varslade eller uppsagda. Nej till nya forsknings-program. Nej till flera högskoleplatser. Nej till ökade statsbidrag till kommuner och landsting i år. Nej till fler sommarjobb åt alla 90-talister.
Men de har sagt ett rungande ja till skattesänkningar. För lånade pengar. Hur många jobb skapar det?
Pia