Farväl Littorin.
Namnet på allas läppar just nu är förstås Sven-Otto Littorin. Denne trebarns pappa som med tårar i ögonen och darr på stämman lät meddela svenska folket i onsdags morse att han inte orkar längre och avgår som arbetsmarknadsminister med omedelbar verkan. Hade det inte varit klokare att vänta till efter valet? Det var med omtanke om barnen, hette det. Hans barn som blivit jagade av Paparazzi-liknande journalister. Nu fick det vara nog. Svenska folket reagerade med vrede: Vet hut era eländiga journalister! Men det var i onsdags morse det.
Några dygn senare publicerar Aftonbladet uppgifter om att denne Littorin för några år sedan köpte sexuella tjänster av en f d prostituerad kvinna. Hur trovärdig är den uppgiften, kan man undra? Förmodligen rätt stor. Men Sveriges f d arbetsmarknadsminister låter via sin advokat hälsa att anklagelserna är falska. Sedan går Sveriges f d arbetsmarknadsminister bokstavligen upp i rök.
Detta f d PR-proffs är inte anträffbar för någon längre. Hur begåvat är det på en skala? Varför inte träda fram och bedyra sin oskuld? Förmodligen av den enkla anledningen att han är guilty as hell.
Kvar i Rosenbad står Sveriges statsminister Reinfeldt (ännu inte f d) och mumlar något knappt hörbart för en samling journalister som vill veta om statsministern kände till dessa uppgifter. Först blev svaret ett rungande nej som ett dygn senare fick modifieras om till ett förmodat ja. Men Sveriges statsminister litar ändå på att hans f d kompis har talat sanning och att något sexköp inte har ägt rum.
Jag tror att denne trebarnsfar har gjort sitt livs största klavertramp och inte vågar stå för det.
I stället ska trovärdigheten hos kvinnan som lämnat uppgifterna ifrågasättas. Vem talar sanning? En f d arbetsmarknadsminister eller en f d prostituerad?
Jaaa ni, vad är väl blott en Toblerone…
Pia