Vem ska låna?
En av debatterna i kammaren i dag har handlat om kommande satsningar på infrastrukturen,
d v s vilka vägar, järnvägar och sjöfartsleder som ska anläggas fram till år 2021. Som sosse och ledamot i trafikutskottet gläds jag över ett speciellt objekt i denna åtgärdsplan som regeringen nu har lagt fram och det är att en utbyggnad av slussen i Södertälje nu äntligen blir verklighet.
Men som sosse och ledamot i trafikutskottet är jag mer bekymrad över annat som saknas. Regeringen slår sig för bröstet och kallar detta för en historisk satsning. Tom retorik, för var finns de strategiskt viktiga järnvägssatsningarna? Inte i denna plan i alla fall.
Vi rödgröna har lagt fram ett förslag på drygt 100 mdr mer än regeringen. Hälften av pengarna vill vi låna från Riksgälden för att finansiera strategiska järnvägsobjekt som i framtiden kan bilda en höghastighetsbana. De banorna behövs oavsett, så att kasta pengarna i sjön, som borgarna hävdar att vi gör, stämmer inte alls.
Det som förvånar oss är att regeringen, med Anders Borg i spetsen, hävdar att staten inte ska låna pengar till infrastruktur. I stället ska kommuner och landsting vara med och medfinansiera med skattepengar. De kallar det frivillig medfiansiering, men i realiteten är det i allra högsta grad tvingande. Vill man ha en väg byggd eller en järnväg anlagd i sitt län så är det bara att vackert betala, annars blir det inget. För de allra flesta kommuner och landsting innebär det att man måste göra stora upplåningar. Det är tydligen helt okej, enligt Borg och hans gäng. Mycket märkligt.
Däremot har denne Borg inget emot statlig upplåning till sänkta skatter för dem som tjänar mest. Då applåderas det från borgerliga händerna.
Sverige behöver en ny regering.
Pia