pias blogg

Hej!
Tidigt i våras mötte jag Sören. Han berättade för mig att han och en bekant till honom under ett par års tid jobbat fram en miljövänlig båtbottenfärg. Det var oerhört fascinerande att lyssna till honom. Så engagerad och så övertygad. Han brann verkligen för sin idé. Men nu var pengarna slut. Inga problem, trodde jag. Vi har ju beslutat om åtskilliga extra miljarder till just små företag som är på väg upp och som är i behov av riskkapital. Efter kontakter med näringsdepartementet ringde jag upp Sören och berättade om de möjligheter som stod till buds. Vinnova heter den myndighet dit han i första hand skulle vända sig. Sören blev så hjärtinnerligt glad och samtidigt förvånad över att jag kunde ta mig tid att engagera mig i hans öde. För mig var det bara så självklart.

Det har nu gått en tid och för några veckor sedan ringde Sören upp mig och lät lite sådär missbelåten. Det var visst inte så himla enkelt att få något bidrag när allt kom till kritan. Om det fanns en koppling till någon högskola eller universitet så skulle det underlätta betydligt, enligt Vinnovas företrädare. Märkligt, tänkte jag. Här fattar vi beslut i Riksdagen om att satsa extra mycket resurser på innovativa och kreativa krafter i vårt avlånga land, men hur fungerar det i praktiken egentligen? Sören har inga som helst kontakter med någon Högskola. Han har gått livets hårda skola och råkar ha ett genuint intresse av båtar och miljö. Ska han diskvalifiseras för det?

Jag lovade Sören att ta kontakt med Vinnova för att höra vilka regler som gäller och hur Sörens ärende har hanterats. Som alltid när jag ringer någon på mitt riksdagsuppdrags vägnar presenterar jag mig som Pia Nilsson, riksdagsledamot. Och hoppsan, vad det tog skruv den här gången. Nej, nej, inte sa reglerna att det var nödvändigt med någon högskolekontakt inte. Visst, visst skulle vi ge alla chans till bidrag. Ja, ja, hans produkt var verkligen intressant. Visst, visst, skulle han ta kontakt med Sören igen.

En halvtimme senare fick Sören ett telefonsamtal från herr Vinnova. Nu skulle de  träffas och sätta sig ner och verkligen gå ignenom affärskonceptet. Om det fanns behov av mer stöd så skulle Vinnova självklart bistå med det. När jag pratade med Sören häromdagen lät han sådär lycklig och hoppfull igen. Måtte det hålla hela vägen ut den här gången. Jag kommer naturligtvis att hålla ett vakande öga på ansvarig myndighet.
Må så gott!
Pia

Snö, halv storm och minusgrader. Och jag som inte ens hann lägga granbädd över mina vårlökar. Korgen som jag tänkte fylla med äpplen står därute endast halvfull. Skottkärran som var tänkt till löven är i stället tyngd av snö. Men, det blir säkert töväder till jul och då kan man ju alltid roa sig med lite lövräfsning mellan Kalle Anka och Karl-Bertil Jonssons jul.

Och så var då den allmänna motionstiden över för denna gång. Du ska veta vilken febril verksamhet som råder i vårt hus när alla entusiastiska ledamöter vill formulera sina politiska viljor. Lite speciellt nu när vi sitter i opposition. Som ledamot i trafikutskottet och ansvarig för området järnvägar så har jag säkert godkänt ett femtiotal motioner. Och alla motionärer är lika angelägna om att just deras järnvägsbana ska byggas eller upprustas snarast eller helst på en gång. Alla tycks bo i dynamiska områden med landets största tillväxt dit alla företag söker sig. Intressant. Men ibland undrar jag hur "vasst" det är att skriva motioner, egentligen. Hur mycket tid lägger vi inte ner för att sedan bara få ett rungande nej till svar? 90 % av alla motioner avslås. Mycket skrik för lite ull, med andra ord. Varför ens bemöda sig med att skriva, kan man då undra. Ja, man kan ju både skriva en motion och en interpellation eller ställa frågor. Vi har ett batteri av möjligheter, så det ena utesluter inte det andra. En interpellation består av skriftliga frågor inom ett specifikt område som ställs till det ansvariga statsrådet. Vem som helst av ledamöterna får delta i debatten. Jag hade min första interpellationsdebatt förra veckan mot infrastrukturmininister Åsa Torstensson. Det gällde Citybanan i Stockholm som alliansen hotar att stoppa. Själva debattformen är tilltalande: det blir korta, engagerade och kärnfulla inlägg som snabbt bemöts av de parter som deltar. Att man sedan inte får de svar man vill är en annan sak. Om mina motioner tänker jag skriva nästa gång.

Pia