Meningsfullt gympass.
Plötsligt händer det. Utan förvarning. Gjorde ett pass på gymmet i dag och träffade på ett par killar i 20-års åldern som brukar träna rätt ofta. Vi har nog morsat på varandra några gånger men inte sagt så mycket mer. Men så plötsligt kommer en av killarna fram till mig, andfådd och svettig och säger:
– Hur fan går det i valet nu då? Hoppas ni jobbar på bra i Riksdagen nu så att vi får bort den där Reinfeldt. Fattar bara inte hur arbetslösa kan tänka sig att rösta på honom. Det går liksom inte ihop. Han skiter ju fullkomligt i dem. Vi brukar prata om det på jobbet.
Något förvånad över att ens bli tilltalad av denne unge man svarade jag att det är ett hårt arbete som väntar ända fram till valdagen, men att jag och alla andra sossar kommer att göra allt vad vi förmår för att Reinfeldt ska kunna packa väskorna och flytta hem till Täby igen.
– Ja, våra röster har ni alla fall, sa de båda och fortsatte med bänkpressövningen.
Lite längre in i lokalen står en ung kvinna och stretchar och som inte lyckats undgå vårt lilla samtal.
– Du, sa hon, jag hoppas verkligen att ni fixar det här. Så här får det bara inte fortsätta.
Att det var ett segt träningspass spelade mindre roll. Jag kände mig ändå uppfylld.
Klart vi ska ta dem!
Pia
Det är ju så'na kommentarer som gör att man orkar fortsätta kämpa även när det känns motigt. Håll ut, Pia, snart kan vi ändra färdriktning för Sverige!
Visst är det så. Härliga killar som har fattat det här. Mera sånt, som sagt. Ha det så gott, Åsa.