Det är Nu som gäller.
Då drar riksdagsarbetet i gång igen. I Stockholm. Tro nu inte att vi har varit lediga fram till nu, inte alls. Själv har jag jobbat en hel del, men arbetet har sett lite annorlunda ut.
Jag har till exempel hunnit med att i lugn och ro läsa in en ganska omfattande revisionsrapport om brister i järnvägsunderhållet. Det hör till ovanligheten att få tid till sådant. Vanligtvis hinner man med att läsa in sammanfattningarna och i bästa fall skumma igenom övriga textavsnitt.
Men det jag är mest stolt över är att jag har kunnat ägna en hel del tid åt att vara medmänniska. Propositioner och motioner i all ära, men när personer i min omgivning behöver hjälp för att överhuvud taget klara livhanken, ja då är valet ganska enkelt.
I morgon, onsdag, är det dags för den årliga partiledardebatten. Någon undrade lite spydigt vem som kommer att företräda oss. – Är Mona kvar?
Ja, det hoppas jag verkligen. Spöklikt tyst är det och det oroar mig. Mona är ju den som högt och ljudligt och med knivskarpa argument brukar kritisera regeringen för alla de orättvisor som de skapar. Kritiken får för guds skull inte tystna bara för att vi ska byta partiordförande.
Vi behöver dig, Mona. Du är fortfarande vår partiledare. Efter den sista helgen i mars får du tänka på annat.
Nu är det NU som gäller.
Pia