Mer passion.
God fortsättning på er alla.
Nu lägger vi ett riktigt skitår bakom oss och blickar framåt mot nya spännande tider. Just nu kretsar väldigt mycket tankar och spekulationer kring vem som kommer att bli vår nya partiordförande, tillika statsminister år 2014. Jag förvånas över att många som aldrig skulle lägga en röst på oss, oavsett val av partiledare, är de som hörs mest just nu. Måhända räds de vad som komma skall, vad vet jag.
Men det är klart att flertalet människor både i och utanför vårt land följer denna process med stort intresse. Valberedningen är i full gång och i slutet av januari är det tänkt att en kravprofil ska ha utkristalliserats, utifrån de mängder av synpunkter och önskemål som kommer att strömma in.
Vilka är då de främsta egenskaper som vår kommande partiordförande bör ha? Spelar det någon roll om det är en man eller en kvinna? Hur viktigt är det att vara medial? Vilket förnyelsemandat är vi beredda att ge denna person och vad menar vi mer konkret med förnyelse? Ska vi ompröva allt eller är det en utveckling av tidigare ställningstaganden vi vill se?
Hur väl förankrad i partiet ska denna människa egentligen vara? Är det bara av godo i sådana fall? Kommer vi även fortsättningsvis våga framhäva våra ideologiska ståndpunkter eller är de passé?
Frågorna är i dagsläget betydligt fler än svaren, men de får inte förbli obesvarade. Jag vet att vår kriskommission just nu jobbar febrilt med den här typen av frågor och förhoppningsvis ska ett förslag till inriktningsdokument ligga på bordet den 25e mars, när vår extra kongress kommer att gå av stapeln.
Vem som kan axla denna tunga mantel av förväntningar vet jag inte, men jag vill gärna se en förtroendeingivande Jan Eliasson-typ, d v s någon som står stadigt med fötterna i vår ideologiska mylla och som ser tillväxt och solidaritet som det sammanhållande kittet. Jan Eliasson utstrålar dessutom glädje, värme, allvar och passion och detta berör människor.
Politik måste beröra och engagera, vara kött och blod. Politik måste leva och andas.
Pia