En riktigt bitch

Sågs vi på Blåkulla i torsdags?  Det var ovanligt många gummor där i år, tycker jag. Gummor och gummor förresten, det var nog brudar de allra flesta. En och annan "häxa" också för den delen, tack och lov. Jag var en. Eller ska jag säga är en. Nu pratar vi inte om de gamla kvaståkande hukleklädda tanterna med vårta på näsan. Och glöm allt hokus pokus. Nej, vi är äkta prima modern häxvara som drar på oss våra röda nätstrumpor, målar våra läppar röda, laddar vår mobil och drar i väg med vår nyputsade racer mot högre höjder. Sedan höjer vi våra röster för att höras.

Naturligtvis retar det gallfebern hos många, inte minst bland en stor del av den manliga befolkningen. Vissa lever fortfarande i den villfarelsen att kvinnor ska tiga i församlingen, och om vi mot förmodan skulle behöva yttra oss över något så kan vi väl åtminstone vara söta, glada och lite lagom försynta. För bara några månader sedan fick jag erfara något liknande i en debatt om Citybanan. Jag hade laddat som bara den med en massa bra argument som jag valde att framföra som jag brukar - tydligt, distinkt och med mycket inlevelse. Döm om min förvåning när en centerpartist av alla partister kliver upp i talarstolen och ondgör sig över min ton.
? Jag tycker inte att du har någon trevlig ton, sa denne man. 

Ursäkta mig, men vem ställer sig i riksdagens talarstol för att vara trevlig? Inte jag, i alla fall. Glöm det. När jag går upp i talarstolen gör jag det för att jag har något viktigt att framföra, något jag har samlat kunskap om och som jag vill övertyga andra om. Men tydligen hade denne centerpartist tänkt sig något helt annat när han såg min ganska späda uppenbarelse äntra talarstolen då i höstas. Det intressanta är att jag har fått några mail från helt okända personer som har tackat mig för intressanta inlägg. Tji fick du, herr centerpartist!

Så häxa lär jag väl förbli eller lite grann av en ?bitch?, i positiv bemärkelse om ni förstår vad jag menar. Som en kollega sa här om veckan:
- Fördelen med att sitta i opposition är att man kan få vara lite "bitchig" i debatterna och det känns himla bra!
Ja, jag håller helt och fullt med henne. Man måste få krydda debatterna lite mer och våga ta ut svängarna och inte vara så himla snäll jämt. Det blir mycket roligare då både för oss som debatterar men framför allt för de som lyssnar. Och snälla flickor kommer inte till himmelen...

Pia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback