Nu ser vi rött
Då var det över för denna gång. Första maj. Tänk vad märkligt det känns så här efteråt, tomt på något vis. Man laddar ganska rejält inför ett förstamajtal. Skriver och ändrar och ändrar igen, och filar lite till. Riktigt nöjd blir man förstås aldrig. När manuset väl är skrivet så handlar det kanske ännu mer om hur man väljer att framföra sitt tal. Det sägs att publiken bättre kommer i håg hur man säger något än vad man säger. Så om man vill hårdra det hela så skulle jag egentligen kunna haspla ur mig vilka rappakaljor som helst, huvudsaken är att jag gör det tillräckligt intressant. Nej, så går det naturligtvis inte till. Mycken möda läggs ner på innehåll, ordval och formuleringar.
Men visst var det skillnad jämfört med förra året? I år kände jag att det verkligen rörde på sig runt de röda fanorna. Människor är upprörda och ilskna över den politik som förs. De som redan har mycket kommer att få ännu mer. Det har till och med riksdagens utredningstjänst konstaterat. (RUT) Och som en äldre dam från Kolsva sa till mig för ett tag sedan: - De där är ju inte riktigt riktiga. ( Hon menade förstås alliansen. ) Jag tror att damen från Kolsva i första hand avsåg på vilket sätt de för sin politik. De verkar helt och hållet strunta i människors oro utan bara kör på i ullstrumporna.
Och på tal om att köra på så var jag till Västerås i lördags på en manifestation som Sveriges motorcyklister anordnade mot den höjda trafikförsäkringspremien som träder i kraft nu den 1 juli. Runt 450 knuttar och spättor slöt upp och visade sitt stora missnöje mot förslaget. Häftigt! Höjningen kommer att slå hårdast mot motor-cyklisterna och alla yngre bilförare. Av någon outgrundlig anledning fanns inte en enda representant där för alliansen, inte ens de lokala företrädarna. Ganska svagt, tycker jag nog. De måste väl ändå kunna stå upp och försvara sina förslag. Men icke då. Jag var den enda politikern som var där. Naturligtvis passade jag på att dela ut våra flygblad om det systemskifte som den här förändringen av trafikförsäkringen kommer att ge upphov till. Och vilket stöd jag fick. Oerhört uppskattat och folk kom självmant fram och tog flygblad och det är inte så vanligt, minsann.
Så det rör på sig på flera fronter. Inte minst när det gäller utförsäljningen av statliga bolag. Det är tydligen något som får folk att se rött och det är så skönt när medlemmar från våra s-föreningar tar initiativ till protestlistor. Rör inte våra gemensamma tillgångar! Jag var på en offentlig hearing kring just denna fråga som näringsutskottet anordnade förra veckan i riksdagen. Ordförande Karin Pilsäter, fp, var mycket noga med att i sin inledning poängtera att propositionen som var föremål för dagens utfrågning heter försäljning av statliga företag och inte utförsäljning av desamma. Som om det skulle vara någon skillnad. Det viktigaste för regeringen tycks vara att sälja till vilket pris som helst. Om inte det är utförsäljning så vet inte jag...
I fredags hade vi 46,3% enligt en opinionsmätning. Det säger en hel del. Visserligen är det inte val än på några år men om jag vore en "allians" skulle jag nog börja bli lite orolig. De har ju heller ingen Mona.
Pia